Mammor, varför tränar ni?

Jag blev både förbannad och förbryllad över en artikel i senaste Mama. Det var en slags spaning om en ny trend bland mammor, "extremträning". Det räcker tydligen inte med att jogga runt el-ljusspåret längre utan det ska springas maraton eller utövas NMT. För er som inte vet vad NMT är så står det för Nordic Military Training, mer om det kan ni läsa här missa inte heller MarathonMia min favoritbloggare och en flitig NMT-utövare.

Tillbaka till artikeln i Mama, som försöker analysera och hitta orsaker till detta "fenomen". Naturligtvis kan man inte tänka att det handlar om att dessa mammor/kvinnor vill ta hand om sig själva, göra något de tycker är roligt, testa sina gränser, helt enkelt göra något för sig själva. Nej hur skulle det se ut? I stället spekuleras det kring om det handlar om en extrem "kroppsfixering" skapad ur de mediabilder vi varje dag matas med, ett "bekräftelsebehov utom all kontroll" eller "prestationsparanoia", vad det nu är...De har till och med grävt upp en antropolog (och mamma) som menar att det måste handla om att man som mamma och kvinna hela tiden måste upprätthålla en perfekt yta "för att platsa i mammatävlingen 2011"

Jag fattar ingenting. Är det jag som är dum? Alla ni kvinnor och mammor där ute som tränar, NMT eller whatever, gör ni det för andra eller gör ni det för er själva? Om ni gör det för andras skull så måste ni nog börja tänka om.

Lyckligtvis finns en motpol i artikeln också, Hillevi Wahl som är känd författare och krönikör och tydligen NMT-utövare. Jag tycker att hon sätter huvudet på spiken när hon säger att träningen får henne att blåsa ut hjärnan. Som förälder har man mycket att hålla koll på hela tiden och det finns få tillfällen att koppla av totalt, ett sådant tillfälle är träning! Jag brukar kalla löpningen för min meditation eftersom det är ett tillfälle då jag verkligen kan koppla av och inte behöver tänka på någonting speciellt. Hillevi Wahl menar också att träning är ett giltigt skäl att "hoppa av mammaansvaret en stund", även om jag tycker det är lite tråkigt så tror jag att hon har rätt i det, för självklart borde det vara lika giltigt att gå ut och shoppa eller gå ut och ta ett glas vin eller två, men det är en annan historia.

För att sammanfatta, fundera över varför ni tränar, gör ni det för er skull eller för någon annans? Om ni gör det för någon annans, tänk om...genast!