Veckan som gick och ny planering....

Ok jag är faktiskt väldigt nöjd med veckan som gick. Jag har fått till alla planerade löppass, har till och med sprungit lite längre än planerat. Något styrkepass har det inte blivit - mest av lathet, får bli bättring nästa vecka.

Det här var planen för vecka 39

Måndag: 5 km lätt distans.
Tisdag: Vila
Onsdag: Vila
Torsdag: 5 km lätt distans + styrka överkropp
Fredag: Vila
Lördag: 5 km lätt distans + 3x80 m koordinationslopp
Söndag: Vila

Planen för vecka 40 ser ut så här:

Måndag: Cykling till och från jobbet + plankutmaningen från poworkout
Tisdag: Löpning 6 km lugn distans
Onsdag: Cykling till och från jobbet + plankutmaningen från poworkout
Torsdag: Cykling till och från jobbet + löpning 5 km lugn distans
Fredag: Vila
Lördag: Familjejympa med Lillen
Söndag: Löpning intervallpass

Lite gott och blandat som synes, det ser nog lite mer ut än vad det är. Den där cyklingen till jobbet räknas kanske inte direkt som träning utan mer som "aktiv vila", Familjejympan har jag ingen riktig koll på men det ska bli kul att testa. För övrigt försöker jag följa höstprogrammet från Marathon.se

Ha en fin vecka! 

Om helgen och fusk....

Den här veckan blev det som det blev med den där Lördagsgodislöftet . Det har blivit både vin, öl, nötter, flottig burgare, choklad och fika, fika och åter fika. Men oj så trevligt och det var det som var viktigast den här helgen. Jag tycker att det viktigaste, när man har frångått sin plan lite, är att inte tappa konceptet totalt utan att snabbt komma tillbaka till gamla goda (men sunda) vanor igen.

Hur har er helg varit?

Skogsmullespring med hare!

Spenderar helgen hos svärmor och svärfar i Småland. Med så eminenta barnvakter passade jag och maken på att träna tillsammans - det händer inte så ofta. Sprang en runda i skogen, maken låg några steg före och höll tempot. Efter första varvet var maken trött och vände hemåt, jag hade bestämt mig för minst två varv men en iskall regnskur fick mig att korta av varv två litegrann.

Drygt 6 kilometer blev det i alla fall, la in några korta intervaller på varv 2 men det gick tungt och trögt. Tur att det inte är nu jag ska vara i toppform! :-)



Trött men glad!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt mål...ett riktigt rejält ett!

Långt innan jag började springa mer regelbundet har jag sagt - någon gång vill jag springa ett marathon - jag kanske inte har tagit mig själv på så väldigt stort allvar men tanken har funnits där.

Nu har jag gått från tanke till handling och anmält mig. Den 1 juni 2013 står jag på startlinjen till Asics Stockholm Marathon. Det pirrar lite i magen - vad har jag gjort egentligen? Men samtidigt som det känns totalt vansinnigt så känns det så rätt.

För visst klarar jag väl det här? Jag vill gärna identifiera mig med den där trötta soffpotatisen som var glad bortom alla gränser när hon för första gången orkade springa tre kilometer utan att stanna och gå. Det var inte mer än kanske sex år sedan men sedan dess har jag cyklat Vätternrundan och en hel drös andra cykellopp och sprungit inte mindre än tre halvmaror. Tusentals människor springer marathon varje år, varför skulle inte jag fixa det?

Självklart kommer det innebära noggranna förberedelser och träning och självklart ska ni få följa med mig hela vägen in i mål!

Mamma Scan eller Mamma Mia?

Ok det där "ajet" under löpningen i måndags var inte så allvarligt. Lite stelt dagen efter men idag känner jag inget. Mycket skönt! Nu blir det ingen löpning förrän på fredag då jag springer "Skoljoggen" med mina elever, ska bli jättekul!

Nu till dagens fundering - lagade hamburgare  till mig och Lillen idag. Från scratch. Ekologisk nötfärs, lite salt, peppar och vatten, no more no less. Stekte i smör. Åt med pitabröd (färdigköpta), grönsaker och hemgjord vitlöksdressing. Det smakade väldigt gott och tog marginellt längre tid än att steka den färdiga varianten.

Jag är verkligen ingen präktig person som lagar precis allt själv men varenda gång jag gör det slår det mig hur enkelt det är och hur mycket godare det blir. Möjligen blir det några kronor dyrare men jag tror att det är marginellt (har inte räknat på det). Hörde dessutom precis på nyheterna att köttet i de där färdiga köttbullarna är det ingen som riktigt vet vart det kommer ifrån. Och det känns ju inte riktigt ok eller?

Reflexväst och lite aj under dagens löpning!

Följde planen idag. Sprang 5 kilometer i lugn distansfart. Faktiskt lite längre än 5 kilometer. Inte riktigt enligt planen lyckades jag med konststycket att snubbla till lite med höger ben, parera med vänster så att det sträcker till i baksida lår. Först sprang jag bara vidare men fick stanna och gå en bit då det stramade en del. Hoppashoppashoppas att det är något snabbt övergående.

Idag blev det även reflexvästpremiär för säsongen. Hösttecken!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Höstträning...

I mitt huvud är jag i full gång att planera för nya mål under 2013. Vad det handlar om håller jag hemligt än så länge. Men för att styra upp träningen under hösten och lägga grunden inför nästa år tänker jag testa de nya programmen på Marathon.se. Jag tänker köra efter "Milen på 55-60" men kanske inte följa det så in i minsta detalj utan byta ut något pass mot cykel, spinning eller gruppträning när jag känner för det.

Den första träningsveckan kommer att se ut ungefär så här:

Måndag: 5 km lätt distans.
Tisdag: Vila
Onsdag: Vila
Torsdag: 5 km lätt distans + styrka överkropp
Fredag: Vila
Lördag: 5 km lätt distans + 3x80 m koordinationslopp
Söndag: Vila

Rätt lugn start, kompletterar vilodagarna med plankor och yoga. 

Lördagsgodislöftet!

Hösten är definitivt här. Jag gillar det mesta med hösten. Den klara kalla luften, vackra färger, man måste inte vara ute hela tiden och får plocka fram sina favoritkoftor ur garderoben. Jag gillar visserligen sommaren också men det blir lite väl mycket kalas ibland. Den här sommarens utsvävningar har resulterat i att de där jeansen som tidigare satt så bra inte passar alls. Inte kul!

Eftersom jag inte är någon fantast av bantningskurer och förbud tänker jag göra som jag gjorde för att en gång komma i dem: äta lite mindre portioner, träna mer regelbundet och äta fika och godis endast en dag i veckan. Det är det som är lördagsgodislöftet.

Reglerna är enkla: en gång i veckan är det ok att äta precis vad man känner för, men i rimlig mängd. Du väljer själv vilken dag som passar - det måste alltså inte vara en lördag. Om man inte känner för sötsaker överhuvudtaget är det naturligtvis helt ok att hoppa över helt och hållet.

Min målsättning är att de där jeansen ska sitta snyggt igen till nyår. Jag och maken började den här veckan och har nu lite drygt 14 veckor kvar. Den här första veckan har gått bra men jag har varit rejält sugen när det bjudits på fikabröd på jobbet men inte smakat en smula. Igår, fredag, smaskade jag på några vindruvor men skippade den obligatoriska smågodispåsen. Idag, lördag, är jag faktiskt inte speciellt sugen...

Cykelpendlare...

Har jag berättat om Scottie? Han är gamla Bettans yngre bror, lite nyare, lite snyggare men rejält mycket tyngre och inte riktigt lika snabb. Men han är trofast och stabil och tar mig billigt och relativt snabbt till förskola och jobb. Som om inte det vore nog får jag lite träning på köpet. Visserligen är det bara runt en mil enkel väg till jobbet, men jag är alltid ute i sista stund och får trampa på som en liten tok. Lite tyngre cykel med barnsadel och ryggsäck ökar också träningseffekten.

Det finns fortfarande lite kvar att trimma, som det där med tiderna och att jag behöver shoppa lite nya kläder som passar både på cykel och jobb, men visst är jag på väg, snart är jag en riktig cykelpendlare. Jag har visserligen bara fått ihop 3 rundor totalt men jag har testat på både fint och fult väder. Att cykla i  blåst och regn är ingen höjdare men att trots blåst och regn köra snabbare än bilköerna är värt besväret.

Scottie är så ny att han inte fastnat på någon bild ännu. Här har ni däremot gamla Bettan. 

Vilar och planerar...

Jag har bestämt mig för att bjuda mig själv på en lugn och hyfsat oplanerad vilovecka.

Än så länge har det inneburit lite hemma-yoga och cykling en dag till och från jobbet (ca 2 mil).

Kroppen känns helt återställd sedan i lördags och jag är pigg och frisk. Men jag tycker ändå att det känns bra med lite lugn och opretentiös träning. Det här året har jag inte planerat något fler lopp men jag har vilda planer för 2013, snart får ni veta...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stockholm halvmarathon 2012 - den långa versionen

Under gårdagens lopp bevisade jag för mig själv att tiden faktiskt inte är det viktiga. Efter Göteborgsvarvet i maj mådde jag dåligt, jag hade ont och var långt ifrån nöjd. Många sa till mig "men se vilken förbättring du har gjort på bara ett år, du måste vara nöjd med den tiden".  Och det är just det som är så svårt att förklara, för visst var tiden helt ok men känslan fanns inte där. Igår var det precis tvärt om. 

Uppladdningen inför Stockholm halvmarathon har varit långt ifrån ideal. Jag hade inga förväntningar mer än att "ta mig runt" och överleva. Visst kände jag att jag hade chans att klå min tid (2:13) från Varvet i våras men det skulle mest vara en bonus. Någon bonus blev det inte men väl en fantastisk dag i vår vackra huvudstad. 

Dagen började med väntan och åter väntan. Jag hade väl tilltagna tidsmarginaler för att hämta nummerlapp och hitta till starten men det gjorde ingenting. Solen sken och jag gjorde mitt bästa för att komma i stämning, kollade in varierande löparoutfits, promenerade runt lite i Kungsträdgården, åt lite frukt och en smörgås och funderade över vad kungen pysslade med en dag som denna. 

Starten för startgrupp F gick 16:25. Jag hade placerat mig strax bakom farthållarna för 2 timmar men dessa fick jag släppa redan efter ett par kilometer. Det var lite trångt till en början men jag höll högerspår och satsade på att försöka hitta ett lugnt och jämt tempo. Klaratunneln var lite obehaglig, luften stod still och det blev väldigt varmt, men obehagskänslan släppte snabbt när vi kom ut igen. 

Under första tredjedelen av loppet försökte jag koncentrera mig på att hålla mitt tempo, inte tänka på och stressa upp mig över människor runt omkring mig. Jag förvånades över hur lätt det kändes, kilometerspasseringarna låg visserligen på en bit över 6 minuter men det kändes liksom inte långsamt. Svårt att förklara! 

Jag tog det lugnt uppför och drack vid varannan station. Visst var det tungt ibland men aldrig så där vidrigt jobbigt. För övrigt måste jag säga att det var utmärkt service runt banan, gott om vätska och energi och funktionärer precis över allt. Heja DN Stockholm halvmarathon! Runt 12 kilometer började jag känna av lite huvudvärk, som tur var precis innan en vätskestation som dessutom serverade små bitar energy bars - fantastiskt! Det tog inte länge innan jag var tillbaka på banan igen. 

Sedan flöt det på så. Jag njöt av utsikten, förvånade mig själv med att hålla ett hyfsat jämt tempo och inte ha ont någonstans, inget magstrul inga som helst problem! 

Jag visste att backen upp på söder skulle bli tung. Men vid det här laget hade jag insett att något personligt rekord skulle det inte bli idag så jag tog det riktigt lugnt. Tog vätska och en druvsockertablett i botten av backen och lufsade långsamt uppför. Sista knixen uppför St Paulsgatan kändes som bergsbestigning men om man inte har sprungit 18 kilometer innan är den säkert inte speciellt brant. Sprang förbi en utslagen löpare som kräktes bakom en bil, otäckt. 

När vi vände nedför på Götgatan kändes det extremt befriande, jag öste på och det kändes som att jag sprang om mer än blev omsprungen. Långa raksträckan från Söder bort mot Slottet (kommer inte ihåg vad gatan heter) var lite seg men nu var jag så nära att jag gick på ren vilja, många promenerade men jag sprang på. 

När jag svängde uppför sista lilla backen innan mål började jag tänka på det här med tiden. Den skulle inte bli så bra, det hade jag insett. Folk skulle säkert tänka "hoppsan vad hon var långsam då", sedan svängde jag in på upploppet drog på en spurt och tänkte Skit samma, jag har sprungit en halvmara idag, vad har du gjort?

No matter how slow you go, you still beat everyone on the couch