Tankar om det här med tjejlopp...

En ständigt återkommande diskussion här hemma är det här med Tjejlopp. Maken menar att det är fruktansvärt ojämställt att utesluta någon på grund av kön. Jag är lite kluven...så här tycker jag:

Uppenbarligen provocerar det en del när tjejer, men jag blir ju själv provocerad då tjejer av någon anledning utesluts eller missgynnas. Självklart ska ingen ska bli utesluten ur någonting på grund av sitt kön. Tjejlopp av olika slag är egentligen en ganska fånig företeelse. När jag gjorde min tjejklassiker var det någon bloggare (som också gjort en) som skrev att "nu har man varit duktig...för att vara tjej" och det känns ju uppenbarligen så, även om jag vet många killar som inte hade pallat en tjejklassiker heller. Det som är lite fånigt med tjejlopp är att de är kortare än de mixade loppen ("Tjejmarathon" undantaget men jag återkommer till det) och att de ofta marknadsförs som lite "lättsammare". I inbjudan till Vårruset står det till exempel: Det handlar om att springa, jogga, lunka eller promenera 5 km i din egen takt. Detta är inte en tävling, utan en fest för tjejer i alla åldrar. 


Fast frågan är om det inte är det där som är lite "fånigt" som gör tjejloppen så fantastiska? Många som springer Vårruset, cyklar Tjejvättern eller springer Tjejmilen eller vad det nu handlar om kanske aldrig hade gjort det om det varit ett mixat lopp som lanserats mer som en tävling? Vad vet jag. En skön reaktion mot tjejloppens "fånighet" var Tjejmarathon (som jag redan skrivit om) ett lite längre, lite tuffare lopp, där A L L A startande gick i mål. Hade det hänt på ett mixat lopp?

Mycket generellt sett tycker jag att det är tråkigt att så många tjejer undervärderar sig själva. De kanske tror att de inte klarar hela Vätternrundan, Lidingöloppet eller what ever och kör tjejvarianten bara för att vara lite duktiga i alla fall. Många tjejer klarar betydligt mer än vad de tror bara de bestämmer sig för det och förbereder sig. Undertecknad inkluderad. Det var inte längesedan jag hade gapskrattat om någon sagt till mig att "du kommer att cykla Vätternrundan och springa Göteborgsvarvet en vacker dag". Om det är tvärtom, att killar ofta överskattar sin förmåga låter jag vara osagt, men jag har mina teorier.

Vad hade hänt om ett gäng killar hade startat "Vårruset" bara för killar? Jag hade inte blivit provocerad utan bara tyckt det var spännande. Hade det blivit en tävling enbart för de allra snabbaste eller hade det även fått ut de mest inbitna soffpotatisarna att "springa, jogga, lunka eller promenera"? Försöket med Grabbvättern  lades ner efter endast två år, intresset verkar då i alla fall inte ha varit speciellt stort. Men testa gärna igen ni som provoceras av tjejlopp.

Företeelsen tjejlopp tycker jag också har en historiskt viktig betydelse. Det var inte speciellt längesedan som tjejer var uteslutna från OS, Marathon och Vasalopp. Kan vi inte få ha någonting som bara är för oss nu?

Och för att lägga till ytterligare ett perspektiv vill jag citera den fantastiska Marathonmorsans tweet från imorse: 100 år senare springer jag, men det finns ff kvinnor som inte får köra bil, läsa vidare, gifta sig m vem hon vill, älska vem hon vill Marathonmorsan och många andra sprang Jubileumsmarathon i Stockholm idag till minne av OS-marathon 1912, där fick kvinnor inte starta. Först i OS 1984 i Los Angeles fick kvinnor springa Marathon. 


Sammanfattningsvis, delta gärna i tjejlopp men gör det inte för att du inte tror att du kan bättre och starta gärna killopp om du lyckas få upp lika många killar ur soffan som tjejloppen lockar tjejer! 

Stolt...över att vara tjej!

Seedningsloppet, Göteborg 2012

Bjuder på några svettiga, oskarpa bilder istället för en lång sammanfattning av ett ganska kort lopp. Det blev 10 svettiga kilometrar, första rundan i kortärmat och första milen under 60 minuter! 57:55 blev den officiella tiden. Jag är nöjd med tiden och med att jag faktiskt fick fram en liten tävlingsdjävul bakom örat och orkade med en spurt på slutet! Vad detta innebär i seedningssammanhang har jag ingen aning om, startgrupperna till varvet kommer i mitten av april, men för mig var det ett fint formtest och en chans att få till ett lite snabbare pass än vanligt. Imorgon börjar en ny, lite tuffare träningsvecka som kommer kräva sin planering!

Mitt mål!

Till mina nya läsare och som en påminnelse till mig själv!

Hon springer och springer men varför?

Förutom lite mer diffusa mål som att må bra, känna mig stark och hålla mig frisk så tränar jag främst inför följande:

- Göteborgsvarvet 2012

Jag springer för andra året i rad. Förra året hade jag som mål att ta mig runt och känna mig nöjd och trött när jag korsade mållinjen, det målet uppnåddes. Läs mer om mitt första varv här. I år är det annorlunda förutsättningar. Förutom under några envisa förkylningar så har jag sprungit i stort sett uteslutande sedan förra året, jag har redan klarat av några långpass i år och jag tränar upp farten tillsammans med Friskis löpargrupper.

En annan stor skillnad är min mentala inställning. Förra året visste jag ingenting, jag hade sprungit 17-18 kilometer som längst på träning och hade tränat på stora delar av banan, men jag visste inte riktigt vad som väntade mig. Nu vet jag mer hur jag kan lägga upp det, jag är tryggare och mentalt starkare.

Inför nyår stack jag ut hakan och sa att jag skulle springa Göteborgsvarvet på under 2 timmar, vilket är ruskigt snabbt för att vara mig, jag har ingen aning om jag kommer klara det men jag ska verkligen satsa på det. När det gäller målsättningar tycker jag att det är bättre att satsa för högt än att satsa för lågt för även om man missar målet lite har man kommit ganska långt. Om mitt mål hade varit att slå tiden från förra året, 2:25, hade jag varit nöjd med 2:20 men om mitt mål är att jag ska springa på under 2 och jag kommer in på 2:05 har jag fortfarande gjort en väldigt bra tid. Eller hur tänker ni?

På väg mot mål 2011! I år kommer nog fotografen få svårt att hinna se mig :-)
- Delmål:

Inför varvet har jag satt upp ett par "delmål" för att hålla fokus och energi på topp. Redan den 25 mars springer jag Göteborgsvarvet seedningslopp på 10 kilometer. Jag har inga direkta tidsmål där utan ser det som en möjlighet att få till ett lite snabbare "långpass".

Har också lite preliminära planer på att springa Premiärloppet i Skatås men är inte anmäld ännu.

- Vad händer sen?

Jag kommer inte göra som så många andra och sluta springa efter Göteborgsvarvet. Därför funderar jag redan nu över vad som kommer att hända sedan. Jag läser med skräckblandad förtjusning om Lidingöloppet och funderar på om det kan vara något för en gammal soffpotatis? När jag gjorde tjejklassikern tyckte jag att Lidingö tjejlopp var ett av de roligaste loppen, kanske ska jag satsa på att slå min tid där? Eller är det halvmara på asfalt som är min grej? Senare i höst går ju både Stockholms halvmarathon och Göteborg marathon (även halvmarathon samtidigt).

Vad som händer sen får bli osagt, jag tror att jag ska invänta resultatet på Göteborgsvarvet innan jag bestämmer mig för att se hur pass revanchsugen jag är :-)

Tipsar om ett bra träningsmål inför 2012!

Har ni hört talas om Göteborgsklassikern? Nästa år har du chansen att hänga med på den första. Cykla Hisingen runt, simma Göteborg simmet och spring Finalloppet. Ett utomordentligt bra träningsmål som de flesta borde klara, det är bara att sätta igång att träna.

Själv kommer jag inte att ställa upp, det är det där med simningen som är lite för tufft för en mespropp som jag. Ni som följt mig ett tag minns nära-döden-upplevelsen från Vansbro tjejsim :-) Men annars är det ju en otroligt bra idé och jag lovar att jag ska heja och peppa er som ställer upp allt vad jag kan!

Någon som är sugen?

Rosa bandet-spinningen ett försök till sammanfattning

Det är lördag kväll, snart ska jag iväg och köra spinning i 3 timmar och det känns inte alls bra! Jag är trött, otränad, har huvudvärk och har inte suttit på en spinningcykel på flera år (det enda jag kommer ihåg var att det var jävligt jobbigt, pardon my French). Men har jag sagt att jag ska göra något då gör jag det, så pass envis är jag!

24-timmarsspinningen gick av stapeln på Sportlife Exclusive i centrala Göteborg. Jag är inte så mycket för att träna på gym eftersom jag helst tränar utomhus men det här stället skulle jag nog kunna tänka mig, stort, lyxigt och fräscht :-) Vid det här laget kände jag mig dock fortfarande rätt skeptisk till hela grejen... Men efter att ha hittat omklädningsrummet, bytt om (det fick bli det rosa cykeltröjan dagen till ära), hittat en trevlig tjej som också skulle börja spinna klockan 22 och letat mig ner till spinningsalen började allt lätta.

Tio sekunder in i första passet Pump up the Volume var tröttheten, huvudvärken och allt det andra borta! Det var så himla kul och helt plötsligt kände jag mig riktigt pigg! Jag försökte ta det lugnt första timmen - jag skulle ju orka två till - men det var lätt att ryckas med och köra på när alla andra gjorde det (det kanske är därför man ska träna på gym :-)). Efter första timmen tog jag en kort paus, fyllde på dricka och skickade ett glädjerusigt sms till pojkvännen.

Det andra passet hette Hollywood och innehöll bara filmmusik. Vi deltagare skulle gissa från vilken film musiken kom - en grymt bra idé - i alla fall passade den mig för jag satt och lyssnade och funderade och glömde genast bort mina trötta ben! Kul!

Mellan andra och tredje passet satt jag kvar på cykeln, halade bara upp min bar som jag lagt på golvet och fyllde på med lite energi - välbehövligt skulle det visa sig. Sista passet var ett stenhårt RPM-pass, men nu var det ingen idé att försöka spara energi så jag öste ur det sista jag hade, svetten rann och det var hur jobbigt som helst men det var ren GLÄDJE! Killen bredvid mig konstaterade att "det var tur att det här passet inte kom först" jag kunde inte annat än att hålla med :-)

Jag är jättenöjd att jag klarade mina 3 timmar men för att ni ska få lite perspektiv på det hela kan jag meddela att 2 killar cyklade hela dygnet själva, en kille vägrade cykla men sprang på ett löpband hela dygnet! Men alla är hjältar tycker jag, även de som cyklade en timme av 25 och inte minst de proffsiga och hängivna arrangörerna till detta kanonevent! TACK!

Idag har jag varit trött och ganska tom på energi, benen känns bra men rumpan är öm aj aj! :-)

Vilken grej...

Klockan är 02:12 och jag har precis kommit hem efter 2h och 45 min spinning (det blev inte riktigt 3 h men jag är glad och nöjd ändå)! Rosa bandet-spinningen var en toppenrolig grej och ett kanonarrangemang som jag absolut inte ångrar att jag ställde upp på!

Nu ska jag försöka få i mig lite att äta och lite mer vätska sedan är det hög tid att sova, imorgon ska jag bara njuta av min ledighet och ta det lugnt! :-)

Snart dags...

Äggfrukost, grötlunch, pyssel med kläder (tror jag tar med mig två tröjor, det lär bli rejält svettigt) och ett gäng ärenden på stan. Nu är jag redo att bara slappa i soffan ett tag och ladda lite innan det är dags för min del av rosa bandet-spinningen! Mitt pass börjar klockan 22 och sträcker sig till 01. Håll tummarna för mig är ni snälla!

Rosa bandet!

Nu har jag fått mina spinningtider...

...mellan 22 och 01 den 25-26/10 kommer jag att spinna som en galning för bröstcancerforskningen! Det ska bli otroligt kul och säkert galet jobbigt, just the way I like it!

Ny utmaning...

Det som motiverar mig är att ständigt anmäla mig till diverse motionslopp och annat. I år har jag hunnit med ett helt gäng...men frågan är om det här inte kommer att bli det galnaste :-)

Rosa bandet 24-timmars spinning

Jag kommer dock inte att sitta på en spinningcykel i 24 timmar utan är anmäld i ett lag med några sköna tjejer från HCK , så vi kör någon slags stafett. Jag har inte riktigt förstått hur det funkar, men det lät som en kul grej och det är ju för ett riktigt gott syfte!

Mjörn runt!

Idag var det dags för sista cykelloppet för säsongen...Mjörn runt! Klockan ringde 06:00, genast började jag fundera på vad jag gett mig in på. Metrologerna hade lovat ok väder....vädret utanför fönstret var NOT ok :-) Ska jag verkligen göra det här? Jag känner återigen på mitt krånglande bakdäck, den här gången hoppas jag nästan att det är punka, men no no...

Äh skämt åsido. :-)

Det är tufft att gå upp klockan 6 på söndagar, det är galet tufft att cykla 10 mil (helst när det störtregnar de första 4) men ändå gör jag det, varför? Jo för att det faktiskt är ganska kul också, det är ett grymt bra träningspass och det är svårt att ge sig ut på liknande träningspass på egen hand, dessutom träffar man en brokig samling människor som gillar att cykla och det är ju bara KUL!

Ber om ursäkt för det något osammanhängande inlägget, jag är rätt så trött faktiskt, det jag försöker säga är att jag cyklade och blev blöt men det gick bra och jag hade kul. Kommer inte ihåg tider och km/h och sånt nu så det tar vi vid ett senare tillfälle!

Ha det fint!