Magmuskler...

Det börjar hända något trevligt, jag har börjat få magmuskler igen. Det var ett tag sedan, ett kärt återseende! Efter graviditet och förlossning är det säkert lätt att tro att magen aldrig blir som vanligt men nu känns det faktiskt som att jag är tillbaka. Så till er alla nyblivna mamas som kämpar, ge inte upp. Men ta det försiktigt i början! Så här gjorde jag, hoppas att det kan inspirera.

Direkt efter förlossningen kändes det som att jag inte hade några magmuskler överhuvudtaget. Då jag förlöstes med kejsarsnitt hade jag också ganska ont i magen, i och runt såret. Precis som under graviditeten fick jag hjälpa till ganska mycket med händerna till exempel för att komma ur sängen. Jag började ganska tidigt med Olgas andningsövningar och vanliga knipövningar och märkte snart skillnad, kände att jag började koppla på magmusklerna mer när jag gjorde vardagliga saker.

På grund av såret fick jag inte lyfta något som var tyngre än min son de första två månaderna. Ärligt talat så kunde jag faktiskt inte lyfta något tyngre. Efter runt två månader började det kännas bättre, jag kände att jag kopplade på magmusklerna när jag skulle lyfta saker eller resa mig upp. På efterkontrollen (någon gång i mitten av september) tyckte barnmorskan att jag skulle vänta med att träna magmusklerna tills Lillkillen var 3 månader men att det var helt ok att börja springa och cykla. Då först började jag träna mer än barnvagnspromenader men fortsatte enbart med andnings- och knipövningar som magträning.

Efter tremånadersdagen började jag träna lite plankor. Gick ut med höga ambitioner, varje dag skulle jag köra, men naturligtvis blev det inte riktigt så. Efter första gången hade jag så ont i magen att jag knappt kunde sträcka på mig. Träningsvärk! Tog det lite lugnare men fortsatte. Sedan hittade jag poworkout-appen och började med "stabil mitt-passet" på lägsta nivån. Jag gillar verkligen principen med de olika nivåerna, de gör det lätt att se framsteg även när det ibland känns tungt.

Idag fyller Lillkillen 6 månader och jag är uppe på nivå 15 på "stabil mitt". Jag kommer i alla byxor som passade innan graviditeten och när jag spänner magen känner jag magmuskler. Magen ser i stort sett ut som den gjorde innan och musklerna finns där, det känns. Strax ovanför ärret efter kejsarsnittet känns det fortfarande lite obehagligt ibland men det gör inte direkt ont och blir bättre och bättre för varje dag.

800 gram...

...är allt som återstår. Sedan är jag tillbaka till vad jag vägde vid inskrivningen på MVC. 800 gram, känns inte som så mycket. Undra om jag hinner klämma det innan nyår? Nu är ju i och för sig vikten långt ifrån allt, har en bra bit kvar till "toppformen", men det känns rätt gott i alla fall! :-)

Funderar på hur det kan komma sig att jag, som brukar ha lätt för att gå upp och svårt att gå ner, har tappat nästan allt på lite drygt 4 månader? Gick upp nästan 22 kg under graviditeten!

Magträning

Förutom barnvagnspromenader har jag börjat smyga igång med lite magträning. Har använt den här övningen från Olgas blogg.

1. Andas in djupt

2.På utandning dra naveln mot ryggraden. Håll naveln mott ryggraden i 20 sekunder, räkna högt, medan du andas, utan att buken poppar ut. Naveln indragen hela tiden.

3.Slappna inte av. Nu drar vi in naveln ytterligare 5 gånger, varje gång på en utandning, så långt bakåt det går. Kom ihåg att andas in genom näsan ut genom munnen, indragningarna på utandning.

Upprepa 5 gånger

Den verkar lite mesig kanske men det känns verkligen stor skillnad redan och jag märker att jag oftare kopplar på magmusklerna automatiskt istället för att t ex lyfta med armarna som jag gjort under senare delen av graviditeten. Nu börjar det närma sig efterkontroll på MVC efter det, förutsatt att allt går bra, är planen att börja med mer styrketräning.

På tal om mitt förra inlägg...lillkillen sover redan fast klockan bara är kvart i tio. :-)

För övrigt är det fruktansvärt störande med all reklam på TV 4 under Diamond league friidrotten! :-(

Tar en paus...

Just nu händer det inte så mycket. Går runt och väntar på bebisen, gör ett par besök i veckan på MVC för att hålla koll på mitt blodtryck och vilar och laddar.

Inte så mycket att skriva om helt enkelt. Har därför bestämt mig för att ta ett uppehåll från bloggandet tills bebisen kommit...hoppas att den inte dröjer alltför länge! :-)

Dagens agenda...

På planeringen idag står det föda barn, men så lär det nog inte bli :-) Hoppas bara att den inte dröjer alltför länge. Har en tid hos BM imorgon som jag hoppas blir min sista...:-)

Lite mer positiv...

En skön morgon...

Inte lika varmt men fortfarande rätt fint väder. Vaknade pigg och utvilad. Åt en god frukost med gröt och massor av melon. Städade lite i badrummet och hallen och nu ligger jag i soffan med en mysig katt bredvid mig och Sex and the city i DVD:n. Härligt!

Är fortfarande inte helt säker på att Knyttet kommer någon av de närmaste dagarna men har konstaterat att det inte är helt fel om h*n kommer i början av nästa vecka heller :-)

Vi får se vad som händer...

Väntar och väntar och väntar...

Inget nytt under solen...

Brukar sällan lida av värmen men som höggravid är det verkligen sådär. Sover dåligt på nätterna och har svårt att få saker gjorda på dagarna. Håller mig i skuggan eller inomhus och försöker tänka på annat, men det är inte lätt :-)

Har en otäck känsla av att vårt lilla Knytt inte alls är redo att komma ut ännu...

Besviken...

Jag har upptäckt nackdelen med att föda barn på sommaren och semestern....barnmorskor har semester också. Med andra ord fick jag inte träffa min urgulliga barnmorska idag utan en annan, som säkert är jätteduktig men som inte hade vidare koll på mig och var lite snurrig. Förhoppningsvis är det inte så många besök kvar.

MEN man vet aldrig för istället för att fixera sig, som många bebisar gör i slutet av graviditeten, har Knyttet valt att hoppa upp och har nu helt rörligt huvud. :-( Vi får väl se vad det innebär...

Trött...

Inget nytt under solen här. :-) Spenderar största delen av dagarna med att "boa", har fixat till barnvagnen, gjort jättemysigt i bebissängen, tvätta MÄNGDER med bebiskläder (intressant att en människa som inte är född ännu kan ha så mycket kläder :-)), lusläst instruktionsboken till babyskyddet (bilstolen) och planerat bb-väskan. Nu är det bara en sak som fattas....EN BEBIS! Hallå, kom någon gång då!!! :-)

Nej men allvarligt talat är det rätt skönt här hemma. Pysslar och boar, tar en kort promenad varje dag, äter när jag är hungrig, sover när jag är trött och längtar efter vår lilla bebis mest hela tiden...:-)

Lugnet före stormen?

Första riktigt lediga dagen har än så länge varit en fantastisk dag. Har hunnit med att ta det lugnt, fixa lite nyttiga saker typ tvätt mm och fika i solen med fd kollega. Har tänkt försöka tvätta lite bebissaker också innan dagen är slut. Rätt bra grejer att tvätta eftersom de är så små, det får plats mycket i en maskin! :-)

Än så länge känns allt som vanligt i magen, är det lugnet före stormen tro?

Helt otroligt...

Nu är det bara

1 arbetsdag kvar...

Jag är kär...

Eftersom min barnmorska höjde ett varningens finger åt min spikmatta var jag tvungen att hitta ett substitut. Det blev en vetekudde och jag blev kär. Visserligen går jag omkring och är tokvarm hela dagarna men trots det är det så himla skönt att lägga en varm vetekudde i korsryggen när jag kommer hem efter en lång och tung arbetsdag! Vetekudden ska utan tvekan följa med på förlossningen :-)

Imorgon är det barnmorsekbesök igen, ska bli spännande att få höra om bebisen har fixerat sig ännu...misstänker det! :-)

Om jag nu inte får ta med mig den här lille liraren :-)

Vi boar...

Igår blev det tur till IKEA och Babyproffsen. Otroligt dålig tajming att åka till IKEA en regnig lördag, det var läskigt mycket folk och väldigt jobbigt men helt klart värt det! Nu har vi fixat skötbord och prylar till det, lite sängkläder, en kudde och en massa andra bra att ha saker. På Babyproffsen shoppades en jättefin amningskudde med Mumintrollen-tryck och en barnvagnsleksak med Mumin, den senare var väl inte så jättepraktisk men väldigt fin och passar väl bra till Knyttet? :-)

Resten av dagen blev det inte jättemycket gjort, var som sagt rätt trött. Men det känns väldigt skönt att få allt det där gjort.

Idag har det inte blivit fasligt mycket gjort. Det spänner och drar i magen och jag känner mig väldigt trött, antar att det hör till så här pass långt in i graviditeten. Har i alla fall hunnit med en liten utflykt med maken och middag på Grekiska restaurangen i kvarteret, mysigt!

Studiebesök...

Laddning och förberedelse inför det stora som ska komma fortsätter. Idag var vi på en öppen föreläsning på förlossningen på Östra Sjukhuset. Väldigt intressant och lärorikt. Nu vet vi vilken väg vi ska gå in och var vi ska parkera om Knyttet får för sig att komma mitt i natten :-)

Annars är allt toppen! Vädret är lite sådär men det passar mig perfekt just nu, allt går lite lättare när det inte är för varmt :-) Tyvärr är mina fötter och händer fortfarande väldigt svullna så jag klafsar runt i mina sandaler, de enda som fungerar just nu, trots vädret.

Det bästa...

...att efter en superstressig dag, komma hem, byta om till de skönaste kläderna, lägga sig i soffan, öppna en Piggelin (min senaste grav. craving :-)) och sedan bara ligga där och känna hur bebisen sprattlar och hoppar runt! :-)

Ingen bebis ännu...

Min bloggpaus har inte att göra med att förlossningen satt igång utan snarare att det är lite mycket nu... Massor att göra på jobbet och inte mycket energi när jag kommer hem. Jag är rejält tung och trött nu men gläds åt att lilla Knyttet verkar må mycket bra!

Känner dock ett litet minikli i halsen, hoppas att det är inbillning. Försöker kurera mig med kamomillte och isglass :-)

Idag var det förresten sista gången med föräldragruppen, nästa gång vi träffas kommer vi att sitta med varsin bebis. Känns jättekul men helt overkligt!

Det här med förlossningen...

Shit nu är det många tankar som snurrar. Har precis varit på föräldragruppen och bland annat diskuterat smärtlindring under förlossningen.

Det här är ju en helt okänd situation både för mig och min man. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, ingen aning om vad som kommer att hända, det gäller att vara insatt i allt på något vis...eller kan man det?

Jag har någon slags grundinställning att jag inte är rädd för smärtan och att jag vill vara så närvarande som möjligt och uppleva förlossningen...flummigt och oerfaret? Ja kanske men sån är jag! :-)

MEN eftersom jag inte vet vad som kommer att hända och hur jag kommer att reagera så hoppas jag att jag får en auktoritär barnmorska som kan se mig i ögonen och säga "du behöver det här och det här och du behöver det nu" om det skulle visa sig att min flumplan inte fungerar :-) Kan man få det tro?

Det kanske är bäst att inte tänka för mycket, på ett eller annat sätt kommer ju ungen ut :-)

Nu var det slut på dagens flummiga inlägg!

Mina så kallade fötter...

Jag har fått gravida fötter. De är svullna, varma och kliar av små värmeutslag. Gympaskorna är utbytta mot fotriktiga sandaler. Igår gjorde jag mitt bästa för att kladda dit lite somrigt nagellack så att det skulle se lite bättre ut i sandalerna, men det var inte helt lätt med en stor mage. :-) Nåja, inte många veckor kvar nu, då hoppas jag att jag kan plocka fram mina allra snyggaste skor igen :-)

Tror förresten att magen har börjat sjunka ned lite nu. Men jag vet inte, kan vara inbillning...:-)

Nja...

Det är ytterst tveksamt om jag hoppar på den här trenden. Visst är jag stolt över magen men det finns en gräns...

Sista passet?

Igår var det sista gången på Vänta barn-jympan. Kändes lite vemodigt men samtidigt, varje dag som går är ett steg närmare vårt lilla Knytt! :-)

Jag tror faktiskt att det fick bli mitt sista pass innan förlossningen. Det känns så. Nu ska jag koncentrera mig på att vänta och njuta, ta sköna promenader, köra lite yoga och bara ta hand om mig själv.

Idag blev det en annorlunda föräldragruppträff, barnmorskan var sjuk så vi fick sitta och kolla på lite förlossningsfilmer och amningsfilmer själva. Det kändes lite konstigt till en början men blev faktiskt rätt bra, skönt att sitta och prata med några som är i samma situation.