Nu håller vi oss friska ok?

Jag tror stenhårt på att fokusera på rätt saker. Därför tänker jag ignorera alla bascilusker som kommer i och med att Lillen börjar förskola och jag och maken börjar jobba (båda på skola). Jag vill INTE tänka "hoppas att vi inte blir sjuka" utan "nu ska vi hålla oss friska". Låter det flummigt? Kanske, men det kan ju inte skada i alla fall.

Hur gör man då för att hålla sig frisk? Jag tror på bra mat med många färgglada frukter och grönsaker, frisk luft, träning, sömn, handtvätt och glada tankar. Om det fungerar får vi se under hösten vi har hållit oss friska hela sommaren och jag planerar att det ska hålla i sig.

Frukt är inte godis - frukt är frukt, gott och nyttigt...och snyggt!

5 dagar kvar...

Sista veckan... i morse dök det där första lilla pirret  magen upp. Vet inte varför, tror egentligen mest att det är för allt jag måste hinna fixa innan lördag.

För egentligen har jag läget under kontroll det gäller bara att se hur långt det räcker. Idag läste jag Runners worlds varvet-tips så här i sista minuten. Konstaterar att det är ungefär så jag har tänkt.

Här är min plan:

Varje dag: lätt yoga (för att slippa det där sura i ryggen), rejält med bra mat (som vanligt utan att överdriva), fortsätta tänka på att dricka ordentligt och sist men inte minst sova ordentligt!

Måndag: Träningsvila
Tisdag: Vårruset med ett härligt gäng från jobbet.
Onsdag: Träningsvila
Torsdag: kort morgon jogg för att hålla igång benen. Hämta nummerlapp och kolla in mässan lite.
Fredag: Pepp och fredagsmys med SysterYster, svåger och syskonbarn.
Lördag: Dagen D
Söndag: Vila och njuta av min prestation :-)

Vid exakt den här tiden förra året peppade jag till den här låten, det får bli en favorit i repris!

9 dagar kvar...

En tung dag med massor att göra på jobbet! Lyckades inte riktigt komma i säng i tid igår men fick sova hela natten, tack för det Lillkillen. Den sömnen behövdes. Önskade att jag hade haft tid till en promenad under dagen för att njuta av det fina vädret - men tyvärr!

Dagens träning: ingenting, tyvärr. Hade funderingar på en kortare runda när jag kom hem men det blev senare än planerat och kunde inte riktigt hitta energin. Jag hoppas att det inte är den här dagen som kommer att avgöra!

Dagens energi: Välplanerade matlådor för att orka med den extra långa jobbdagen. Bravo!

Dagens vattenstatus: Bättre än igår!

Dagens sömn: Snart sova...snart snart!

Dagens "så tar jag mig an den": Älvsborgsbron. Här har jag avverkat de första fem kilometerna och har börjat få indikationer om hur jag ligger till. Jag kommer titta på klockan och tänka "yes det här ser bra ut" :-), sedan ska jag fästa blicken på första bropelaren, korta stegen och jobba med armarna. Sedan siktar jag på nästa...och nästa...och sedan vänder det nedför igen, jag sträcker ut stegen och slappnar av. Det här är hemmaplan, det här kan jag!

Dagens pepp: Bara för att jag tror att jag bestämt vilka strumpor jag ska springa i :-)

 

Välkomnar nya läsare!

Upp och hoppa-Sofy skrev en väldigt trevlig presentation av min blogg och vips steg antalet besökare i höjden! Jag säger hej och välkomna hit, jag lovar att inspirera och peppa er så gott jag kan! För att komma in i matchen och få reda på vad den här bloggen egentligen handlar om skulle ni kunna läsa om: Min tjejklassiker när allting började, Vätternrundan som gick så mycket bättre än väntat, Göteborgsvarvet, det första, strategin och målsättningen inför mitt andra!

Om ni nu inte orkar läsa allt kan jag sammanfatta med några goda råd: det är aldrig för sent att börja, tro på er själva, våga sätta upp djärva mål och skit i vad andra tycker! Lycka till var ni än är i er träning!

Göteborgsvarvets seedningslopp - nu är jag anmäld!

Gör mitt bästa för att pigga upp mig. Anmälde mig precis till årets första lopp - Göteborgsvarvets seedningslopp. Från och med 1 mars blir det dyrare så passa på om ni planerat att springa, eller känner för att göra något spontant för att boosta motivationen lite!

Seedningsloppet blir första steget mot det stora målet - sub 2 på Göteborgsvarvet. Jag börjar inse att det är ett rätt kaxigt mål och just nu känns det rätt långt borta, men om man inte satsar kan man inte vinna, eller?

Ok, här är min plan!

Tre gånger per vecka, löpning eller annan konditionsträning. När tid och lust finns tänker jag komplettera med poworkout, Nike training club eller yoga. Inspiration till löppassen tänker jag hämta från marathon.se-programmet för att klara varvet på 2 timmar, men jag kommer inte att följa det till punkt och pricka.

För att besegra eftermiddagströttheten eller rättare sagt, för att fördela min trötthet över olika delar av dygnet kommer jag att köra: ett morgonpass, ett kvällspass och ett pass på helgen. Just den delen av planen spricker redan nästa vecka då maken är upptagen på eftermiddagarna och jag måste hänga med Lilleman här hemma. Eventuellt flyttas ytterligare ett pass till helgen, vi får se hur jag lyckas med att komma upp...

Vecka 3
Mån: -
Tis: morgon 30 min
Ons: -
Tor: morgon 40 min
Fre: -
Lör: Långpass ca 10 km
Sön: -

Tror ni på mig?

Tipsar om ett bra träningsmål inför 2012!

Har ni hört talas om Göteborgsklassikern? Nästa år har du chansen att hänga med på den första. Cykla Hisingen runt, simma Göteborg simmet och spring Finalloppet. Ett utomordentligt bra träningsmål som de flesta borde klara, det är bara att sätta igång att träna.

Själv kommer jag inte att ställa upp, det är det där med simningen som är lite för tufft för en mespropp som jag. Ni som följt mig ett tag minns nära-döden-upplevelsen från Vansbro tjejsim :-) Men annars är det ju en otroligt bra idé och jag lovar att jag ska heja och peppa er som ställer upp allt vad jag kan!

Någon som är sugen?

Hur går det med era nyårslöften?

Följer Bob Harper på Twitter, ni vet han den där snygge tränaren från Biggest Loser. Han verkar vara en mycket klok man. Så här skrev han för ett par dagar sedan:

How many of you are planning ahead and getting a jump start on your New Year's resolutions?

Alltså, varför inte tjuvstarta och sätta igång med nyårslöftena redan nu

Varför ska du vänta till nyår? Vad är det som kommer vara lättare då? Kommer det vara lättare att sätta igång med träning när du svullat dig full av julmat? Behöver du gå upp några extra kilon innan du kan börja ta av din övervikt? Kommer det att vara lättare att sluta röka när du har kommit ännu djupare i ditt beroende?

Vänta inte, börja nu! Eller i alla fall imorgon! Imorgon vill jag att du som läser detta tar ett litet steg närmare ditt mål. Ta en promenad, en löptur eller damma av det där gymkortet. Välj bort smågodis och chips till fredagsmys, köp istället en god bit choklad, lite exotisk frukt och kanske lite nötter. Rök din sista cigarett. Vad ditt mål än må vara så kommer det att vara närmare redan imorgon! Bra va?

Om ditt mål är att gå ner i vikt så behöver du inte oroa dig för att du inte kommer kunna äta någon julmat för så här är det:

Det handlar inte om vad du gör mellan jul och nyår. Det handlar om vad du gör mellan nyår och jul!

Skriv gärna en kommentar och berätta vad just du gjorde för att ta dig närmare ditt mål! Lycka till! 

Peppande intervaller....

Jag är inte den som är sen att erkänna när jag gör fel, när jag är lat. när jag föräter mig på choklad, när träningsplaner spricker med mycket mera...Kanske betyder det att jag är en dålig förebild? (Ni har väl hängt med i Blondinbella-debatten?) Jag väljer att se det som hälsosamt. Ingen är perfekt även om man lätt får för sig det när man, som jag, läser många träningsbloggar!

MEN...lika viktigt som det är att erkänna sina missar tycker jag det är att våga klappa sig själv på axeln när man gör någonting bra, så nu ska jag göra det.

Ikväll var jag riktigt bra!

- Jag tog mig dit.
- Jag vågade hålla tempo redan under uppvärmningen.
- Jag gav ALLT i intervallerna och lyckades pressa mig längre än vad jag brukar.
- Jag peppade andra till att orka mera.

Trots att många sa det till mig under passet (shit vad det peppar att springa med andra, jag har lite svårt att smälta det) så säger jag det igen!

Bra jobbat!

Det här med motivation...

Det känns lite konstigt att skriva ett inlägg om motivation en dag när jag känner mig grymt omotiverad och faktiskt skolkade från träningen, men strunt i det. Nu kör vi!

Låt mig bara klargöra ett par saker:

1. Det är inte alltid roligt!

2. Ibland är det väldigt tungt och det kan till och med göra lite ont!

För att överhuvudtaget ta dig ut måste du ha en strategi som tar dig förbi de här två punkterna.

Låt oss titta på punkt 1, tänk så här varför tränar du? Tränar du enbart för att ha något roligt att fylla dagarna med, då kanske den här punkten är jätteviktig. Tränar du för att må bättre, för att nå resultat eller för att klara av ett visst mål då får du helt enkelt inse att det är inte roligt hela tiden men det blir roligt när resultaten börjar komma, när du känner att du blir starkare och kommer närmare ditt mål!

Här kommer trots allt lite tips om du vill skoja till det lite:

- Om du är bekväm med det, träna med musik eller radio. Jag springer oftast utan musik men under längre pass brukar jag ibland ladda ner något podradio-program.

- Tävla mot dig själv, om du till exempel springer en runda som du brukar springa kan det vara roligt att försöka slå sin tid.

- Tävla mot någon annan - har du inget sällskap kan du välja ut ett intet ont anande objekt i din närhet. Ibland när jag ser en löpare framför mig brukar jag tänka den där ska jag om. Ibland händer det att jag "hakar på" någon som precis sprungit om mig och tassar med en liten bit. Oftast hinner jag aldrig ikapp och sällan lyckas jag haka på någon längre bit men jag har i alla fall flyttat fokus från att ha tråkigt.

- Tänk ut någon schysst belöning till dig själv när du klarat av din träning. Helst inget i stil med "världens största godispåse" men kanske en god middag eller ett långt varmt bad! Fokusera på din belöning när du känner tristessen komma smygande!

Det här med att det "gör ont" är ju lite känsligt, självklart ska du inte springa (eller vad du nu gör) om du är skadad eller känner att något är fel, men lite "trött i benen-ont" är inte farligt. Min fasta övertygelse är att många, inklusive jag själv, känner efter lite väl ordentligt ibland. Ok, här kommer mina bästa tips när du känner att "nu orkar jag inte mer nu promenerar jag raka vägen hem och käkar kanelbullar".

- Välj en punkt, en lyktstolpe, ett träd, en skylt vad som helst. Bestäm dig för att springa dit men innan du kommit fram, välj en ny punkt att sikta på och så vidare. Oftast orkar du mer än du tror!

- Visualisera ditt mål. "Se" dig själv komma i de där jeansen, gå i mål på det där loppet eller vad det nu är för mål du har. Jag har redan sett mig själv gå i mål på Göteborgsvarvet 2012 :-)

- Flytta fokus från träningen och tänk på något helt annat. Tänk på vad du ska göra när du kommer hem, lös jobbproblem, lös världsproblem, planera julen eller semestern eller njut av att slippa tänka!

Avslutningsvis: våga klappa dig själv på axeln och tycka att du är duktig. Om andra blir provocerade och irriterade över detta tyder det nog mest på att de mår väldigt dåligt och har låg självkänsla!

Om du vill läsa fler inlägg på detta tema rekommenderar jag MarathonMias serie om att "Bygga pannben", läs även kommentarerna som innehåller många bra tips. Själv skrev jag så här under min träning inför Göteborgsvarvet 2011.

Har du orkat läsa så här långt har jag bara en sak kvar att säga vad du än har för mål, lycka till!

Titta bakåt!

Ibland kan det vara motiverande att titta tillbaka i tiden för att se hur långt man har kommit. Den 23 september 2010 skrev jag det här i bloggen, jag var förkyld men stolt och nöjd med att jag kunde ha jeans och att jag fick på mig mina ringar. Numera kan jag inte ha de där jeansen men inte för att de är för små utan för att de är alldeles för stora :-) Ringarna sitter ännu bättre idag.

Kul att läsa dock var att jag bara några dagar senare anmälde mig till Göteborgsvarvet 2011, motivationen var det i alla fall inget fel på men det känns skönt att se att jag ligger bättre till med träningen den här gången.

Den här bilden är tagen lite tidigare, den 3 augusti. Jag hittar ingen aktuell bild i helkropp att jämföra med (kanske kan fixa det senare) men man ser ju tydligt att det inte gick undan på barnvagnspromenaderna då :-)

Sammanfattning april...

Både bra och dålig månad! Löpningen har gått bra även om jag har lite ångest över att jag inte sprungit så många riktigt långa pass :-) Barnvagnspromenerar gör jag i stort sett varje dag men jag har slutat att mäta alla promenader, därför är den siffran lite missvisande. Viktutmaningen är avslutad, - 5 kg sedan nyår. Nu är det färdigvägt, smaljeansen som jag ville komma i har blivit lite för stora så istället för att hålla på att väga mig ska jag köpa ett par nya jeans som passar och som sedan ska fortsätta passa. Vad jag väger är oviktigt...

Det jag är missnöjd med den här månaden är styrketräningen vilket visar sig i en fjuttig poworkout-poäng. I och för sig är även den poängen lite missvisande då jag kört ett par skivstångspass också men jag har definitivt haft möjlighet att köra mer...bättring utlovas! Något 5-kilometerstest på löpband har jag inte hunnit med ännu så jag tänkte fuska lite och köra det imorgon

Nya finskorna är numera väl insprungna!

Visualiserade Gunde...

Träningsglädje-Sara skrev så här igår Att springa ultra sitter inte i benen. Det sitter i huvudet. Otroligt klokt. Nu ska ju jag visserligen inte springa ultra utan "bara" en halvmara men lika fullt längre än någonsin tidigare.

Jag har stor respekt för distansen men jag tror stenhårt på att jag kommer klara det. Jag måste ju tänka att jag kan klara det. Det sitter i huvudet helt enkelt. Men ibland är det svårt, ibland går det tungt, då gäller det att vända något negativt till något positivt. Pusha sig själv ett steg längre.

Jag har några favoritstrategier för att ta mig igenom det tunga och inte ge upp. Ibland ser jag mig själv gå i mål på det lopp som ligger framför mig, jag har redan gått i mål på Göteborgsvarvet flera gånger i mitt huvud. Ibland tänker jag att det är det här som avgör, klarar jag att springa hela vägen idag klarar jag Göteborgsvarvet. Ibland tänker jag på "Det lilla blå loket", jag tror jag kan, jag tror jag kan...




Idag gick det jättetungt att springa och då helt plötsligt var han där, Gunde! Kommer ni ihåg längdstafetten i OS i Calgary 1988? När Gunde åkte ut i spåret igen och hejade på Torgny Mogren på sista sträckan. På störtskönt dalmål ropade han du får vila sen!



5,9 kilometer sprang jag idag. Inte jättelångt men längsta passet i år och det är jag nöjd med.

Nu är det sen så nu får jag vila!
Tack för hjälpen Gunde! :-)

Fika...

Så här skrev jag i söndags:

För att ytterligare tuffa till det så utnämns nästa vecka till sockerfri. Wish me luck!

Sockerfri betyder enligt mig, inget fika och inget godis. Innan jag utnämnde veckan till sockerfri funderade jag snabbt ut vad som skulle hända under veckan. Skulle jag hamna i några situationer som skulle bli svåra att klara? Svaret blev nej, nästa vecka (d v s den här veckan) händer ingenting speciellt, jag har inte ens planerat något till helgen. En sockerfri vecka skulle bli en promenad i parken...Idag kom jag i håg...jag har bjudit hem mammagruppen på fika nu på fredag...

Ett helt gäng sköna mamas som förväntar sig...fika! Hur ska jag lösa det här? Vägrar ge upp min utmaning och att bjuda på fika men inte ta något själv känns ju fånigt. Kanske kaffet är det viktigaste för nyblivna mammor? Kanske får köpa sån där speciell lattemjölk och blända dem med olika kaffevarianter istället :-) Vi får se hur jag löser det, nu ska jag i alla fall sova. Jag börjar sitta uppe alldeles för länge på kvällarna, dumt på många sätt men inte minst med tanke på att Lillkillen just nu sover som en prins...d v s vaknar lite tidigare :-) Godnatt!

Magmuskler...

Det börjar hända något trevligt, jag har börjat få magmuskler igen. Det var ett tag sedan, ett kärt återseende! Efter graviditet och förlossning är det säkert lätt att tro att magen aldrig blir som vanligt men nu känns det faktiskt som att jag är tillbaka. Så till er alla nyblivna mamas som kämpar, ge inte upp. Men ta det försiktigt i början! Så här gjorde jag, hoppas att det kan inspirera.

Direkt efter förlossningen kändes det som att jag inte hade några magmuskler överhuvudtaget. Då jag förlöstes med kejsarsnitt hade jag också ganska ont i magen, i och runt såret. Precis som under graviditeten fick jag hjälpa till ganska mycket med händerna till exempel för att komma ur sängen. Jag började ganska tidigt med Olgas andningsövningar och vanliga knipövningar och märkte snart skillnad, kände att jag började koppla på magmusklerna mer när jag gjorde vardagliga saker.

På grund av såret fick jag inte lyfta något som var tyngre än min son de första två månaderna. Ärligt talat så kunde jag faktiskt inte lyfta något tyngre. Efter runt två månader började det kännas bättre, jag kände att jag kopplade på magmusklerna när jag skulle lyfta saker eller resa mig upp. På efterkontrollen (någon gång i mitten av september) tyckte barnmorskan att jag skulle vänta med att träna magmusklerna tills Lillkillen var 3 månader men att det var helt ok att börja springa och cykla. Då först började jag träna mer än barnvagnspromenader men fortsatte enbart med andnings- och knipövningar som magträning.

Efter tremånadersdagen började jag träna lite plankor. Gick ut med höga ambitioner, varje dag skulle jag köra, men naturligtvis blev det inte riktigt så. Efter första gången hade jag så ont i magen att jag knappt kunde sträcka på mig. Träningsvärk! Tog det lite lugnare men fortsatte. Sedan hittade jag poworkout-appen och började med "stabil mitt-passet" på lägsta nivån. Jag gillar verkligen principen med de olika nivåerna, de gör det lätt att se framsteg även när det ibland känns tungt.

Idag fyller Lillkillen 6 månader och jag är uppe på nivå 15 på "stabil mitt". Jag kommer i alla byxor som passade innan graviditeten och när jag spänner magen känner jag magmuskler. Magen ser i stort sett ut som den gjorde innan och musklerna finns där, det känns. Strax ovanför ärret efter kejsarsnittet känns det fortfarande lite obehagligt ibland men det gör inte direkt ont och blir bättre och bättre för varje dag.

"det är ok om det känns lite vingligt i början"

Så säger instruktören på min yoga-dvd, det känns bra, för det känns VÄLDIGT vingligt och väldigt stelt. Men idag är jag grymt nöjd med att jag smög upp ur sängen ett par timmar före resten av familjen och gick igenom hela programmet. Jag kände mig dessutom lite piggare efteråt! :-)

Nu på eftermiddagen fick jag också till veckans sista pass, 10 minuter trainer och 3 poworkout-pass (stabil mitt, stark rygg och slanka ben). All inplanerad träning den här veckan är alltså genomförd. Nästa vecka blir det lite tuffare då maken börjar jobba igen, kräver lite mer pyssel och planering.

Förövrigt blir jag så sjukt imponerad av Maria Rydqvist som också födde barn i juli 2010 och idag gick in som åtta på den avslutande delen av Tour de ski. Blir både peppad och får lite mindervärdeskomplex, men maken säger att jag inte får jämföra mig med elitskidåkare så jag får väl lyssna på det och fortsätta jämföra med mig själv! :-)

Ny utmaning...

Nu har jag exakt 137 dagar på mig att förvandlas till löpare. Tyvärr tror jag inte att någon fe kommer och förtrolla mig utan det kommer krävas en hel del jobb. Till att börja med blir det två pass löpning och två pass styrka varje vecka, ska även försöka hinna med ett yogapass.

I väntan på att inlandsisen ska dra sig tillbaka springer jag på gymmets löpband, styrketräningen kommer att genomföras på trainern och med poworkoutappen och yogan framför dvdn. Jag ska försöka göra detaljerade träningsplaneringar varje vecka men är medveten om att jag måste vara flexibel och låta Lillkillen styra de dagar vi är hemma själva.

Inser också att jag kommer att besegra Älvsborgsbron lättare om jag själv är lite lättare av den anledningen har jag även gett mig själv en liten viktminskningsutmaning. Jag gillar inte att fixera för mycket vid vikten och tänker definitivt inte banta men att bli lite lättare kan nog sporra mig till att springa lite snabbare :-) Dessutom är jag nyfiken på om man kan gå ner i vikt bara genom att tänka lite mer på maten och träna lite mer regelbundet, alltså utan att avstå för mycket och utan knasiga dieter. Tänker köra med sunt förnuft och bra strategier. Den här utmaningen har jag fått med mig min mamma på så vi ska sporra och peppa varandra. Målet är -5 kg innan den 30 april men allt är välkommet. Kommer att redovisa framsteg och bakslag här i bloggen men har som princip att inte skriva ut vad jag väger.

Statusrapport!

Promenadutmaningen: Det har verkligen gått sådär den senaste tiden. I helgen då vi var uppe hos mina föräldrar utanför Stockholm hade jag planerat in både löpning och promenader men vad hände...SNÖ! Helt oväntat och verkligen ingenting som jag hade kläder med mig till.

Igår var Lillkillen lite gnällig efter sina sprutor så då gick vi direkt hem och myste i soffan istället. Idag blev det promenad men en långsam sådan med fikapaus inkluderad, har träffat mina mammagruppskompisar för första gången. Himla trevligt och skönt att prata av sig med några som är i samma situation. I morgon ska det tydligen bli riktigt dåligt väder men det blir till att sticka ut i alla fall, inte så mycket att välja på!

Löpningen: Jag hade ju tänkt följa det där programmet med korta intervaller tre gånger i veckan under 6 veckor men det har inte riktigt lyckats. Förra veckan blev det en ynklig löptur, veckan innan dess två. MEN de senaste gångerna har jag sprungit betydligt mer än vad som står på programmet och det har känts riktigt bra...jag är på G helt enkelt!

Maten: Att ta mig tid att äta ordentlig mat för att orka ta hand om mig själv och Lillkillen är lättare sagt än gjort. Jag försöker och det går bättre. Lillkillen är nu såpass stor att han oftast kan roa sig själv en stund medan jag äter eller lagar mat, mycket skönt! Tack babygymmet och baby sittern med de snurrande leksakerna :-) Det där med sötsakerna är värre men som vanligt hänger det ihop, ju mer och bättre mat desto mindre sötsaker..

Dagens lunch blev en riktig höjdare som tog max 10 minuter att laga. Kornris (koktid 8 minuter), riven morot, lax som jag lagade i mikron (2 minuter och jättegott jag lovar), sås på yoghurt, salt, peppar och lite vitlök. Enda minuset var väl att den blev lite väl sen då jag inte hann äta innan promenaden.

Vikten: Gillar ju inte att tänka på vikten men jag måste ju göra ett försök att komma tillbaka till min ursprungsvikt (det jag vägde vid inskrivningen på MVC). För tillfället har jag ca 4 kilo kvar, jag har alltså tappat 18,5 kilo utan att anstränga mig nämnvärt! Antar att jag kan tacka amningen för det mesta...

Målet för nästa månad blir att försöka komma igång med lite annan träning. Tänkte försöka mig på det yogapass på lördagmornar som jag tränade innan jag blev gravid. Jag tror att det kan vara bra både för mig och för Lillkillen att vi är ifrån varandra vissa stunder, lite pappatid är ju aldrig fel!

På tal om Lillkillen så måste jag verkligen få honom att somna nu! Men ikväll verkar det segt!

Dålig träningsinspiration...

Jag vill träna, jag vill verkligen det. Och jag orkar, inte lika mycket som innan naturligtvis men jag orkar. MEN jag har verkligen ingen inspiration just nu när det gäller träning. Jag tror att det hänger ihop med att jag tränar utan mål just nu och att jag inte gör några direkta framsteg. Till en början tyckte jag att det kändes rätt skönt att träna utan något direkt mål nu är det bara tråkigt.

Jag behöver inspiration och variation...

Idag hade jag planerat en tripp till gymmet men ångrade mig när vädret var så fint och tog en långpromenad istället. Var ute i över en timme, det kändes riktigt skönt men när jag kom hem var jag väldigt trött!

Imorgon tänkte jag testa Friskis och Svettis pass "Vänta barn-gympa". Jag är lite rädd för att det kommer vara lite för klämkäckt och inte passa mig alls men nu när jag är gravid och dessutom har kort på Friskis så måste jag ju testa detta...eller hur?

Spinning + styrka

Idag var en sån där dag då jag trodde att jag aldrig skulle orka träna. Jag satt med handen på datorn beredd att avboka mitt spinningpass men ångrade mig och tur var väl det! :-)

Åkte direkt efter jobbet (för att slippa fastna i soffan :-)) och började med att köra ländrygg, mage och sittande rodd i gymmet. Därefter körde jag ett spinningpass. Det kändes kanonbra, jag kände mig lite vilse i pannkakan när jag var på gymmet men det blir nog bättre nästa gång! :-)

Nu känner jag mig dock rejält slutkörd och planerar att slappa i soffan resten av kvällen!