Shit nu är det många tankar som snurrar. Har precis varit på föräldragruppen och bland annat diskuterat smärtlindring under förlossningen.
Det här är ju en helt okänd situation både för mig och min man. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, ingen aning om vad som kommer att hända, det gäller att vara insatt i allt på något vis...eller kan man det?
Jag har någon slags grundinställning att jag inte är rädd för smärtan och att jag vill vara så närvarande som möjligt och uppleva förlossningen...flummigt och oerfaret? Ja kanske men sån är jag! :-)
MEN eftersom jag inte vet vad som kommer att hända och hur jag kommer att reagera så hoppas jag att jag får en auktoritär barnmorska som kan se mig i ögonen och säga "du behöver det här och det här och du behöver det nu" om det skulle visa sig att min flumplan inte fungerar :-) Kan man få det tro?
Det kanske är bäst att inte tänka för mycket, på ett eller annat sätt kommer ju ungen ut :-)
Nu var det slut på dagens flummiga inlägg!
3 kommentarer:
Nej, du ska inte tänka alltför mycket och "planera" angående förlossningen. Den blir som det blir, det blev min erfarenhet. Jag hade t.ex. tänkt att jag absolut inte vill ha kejsarsnitt, men då navelsträngen viras runt B-flickan så är det bara att följa med i händelseförloppet och acceptera det.
Förstår hur du tänker med tanke på din erfarenhet. Det jag just nu funderar kring är om allt går "normalt", om det skulle visa sig att det finns någon slags fara för mitt barn eller mig så räknar jag med att personalen tar tag i situationen och sätter in det som behövs.
Ha det bra! :-)
Det bästa är nog att inte ha några förväntningar alls. Ta det som det kommer.
Jag har vid mina två förlossningar (som båda slutat med akutsnitt) litat till fullo på barnmorskorna. De är ju faktiskt mer expert inom området än vad jag är.
Huvudsaken är ju att bebis kommer ut på nåt sätt :)
Skicka en kommentar