Lillkillen måste ha ärvt det av sin pappa för själv somnar jag oftast direkt jag lägger huvudet på kudden, undantaget de där sista flodhästveckorna under graviditeten. Igår var det alltså fullrulle i sovrummet, testade allt, vår säng, lillkillens säng, vagnen...men han ville inte sova trots tydliga tecken på trötthet (tror vi i alla fall :-)). Det som hjälpte var att gå runt med honom i bärselen, där somnade han. Problemet var ju bara att jag inte kunde gå runt hela natten med lillkillen på magen och varenda gång vi försökte flytta honom vaknade han och började gråta...börja om från början igen! Rejält segt! Det som till slut fungerade var att dra runt honom i barnvagnen...inomhus :-)
Idag började det bättre med rejäl sovmorgon i sängen (blev visserligen väckt mellan varven när den lille godingen var hungrig men det kan man stå ut med), frukost med en nöjd och glad liten kille i Baby sittern och en promenad på över en timme med barnvagnen. Målet var att lillkillen skulle sova hela promenaden men han somnade väl de sista 10 minuterna, men nöjd och glad var han hela vägen i alla fall :-) Nu har han, för att kompensera, tagit en lång tupplur i egna sängen, skönt! Att han sover bra på dagen brukar leda till att han sover bättre på natten, hur konstigt det än låter men bebisar är tydligen inte speciellt logiska, i alla fall inte vår. :-)
Har inte räknat ihop antalet promenerade minuter ännu men jag misstänker att jag får gå runt en hel del i helgen om jag ska klara mitt mål...vi får väl se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar