lördag 14 juli 2012

Tankar om det här med tjejlopp...

En ständigt återkommande diskussion här hemma är det här med Tjejlopp. Maken menar att det är fruktansvärt ojämställt att utesluta någon på grund av kön. Jag är lite kluven...så här tycker jag:

Uppenbarligen provocerar det en del när tjejer, men jag blir ju själv provocerad då tjejer av någon anledning utesluts eller missgynnas. Självklart ska ingen ska bli utesluten ur någonting på grund av sitt kön. Tjejlopp av olika slag är egentligen en ganska fånig företeelse. När jag gjorde min tjejklassiker var det någon bloggare (som också gjort en) som skrev att "nu har man varit duktig...för att vara tjej" och det känns ju uppenbarligen så, även om jag vet många killar som inte hade pallat en tjejklassiker heller. Det som är lite fånigt med tjejlopp är att de är kortare än de mixade loppen ("Tjejmarathon" undantaget men jag återkommer till det) och att de ofta marknadsförs som lite "lättsammare". I inbjudan till Vårruset står det till exempel: Det handlar om att springa, jogga, lunka eller promenera 5 km i din egen takt. Detta är inte en tävling, utan en fest för tjejer i alla åldrar. 


Fast frågan är om det inte är det där som är lite "fånigt" som gör tjejloppen så fantastiska? Många som springer Vårruset, cyklar Tjejvättern eller springer Tjejmilen eller vad det nu handlar om kanske aldrig hade gjort det om det varit ett mixat lopp som lanserats mer som en tävling? Vad vet jag. En skön reaktion mot tjejloppens "fånighet" var Tjejmarathon (som jag redan skrivit om) ett lite längre, lite tuffare lopp, där A L L A startande gick i mål. Hade det hänt på ett mixat lopp?

Mycket generellt sett tycker jag att det är tråkigt att så många tjejer undervärderar sig själva. De kanske tror att de inte klarar hela Vätternrundan, Lidingöloppet eller what ever och kör tjejvarianten bara för att vara lite duktiga i alla fall. Många tjejer klarar betydligt mer än vad de tror bara de bestämmer sig för det och förbereder sig. Undertecknad inkluderad. Det var inte längesedan jag hade gapskrattat om någon sagt till mig att "du kommer att cykla Vätternrundan och springa Göteborgsvarvet en vacker dag". Om det är tvärtom, att killar ofta överskattar sin förmåga låter jag vara osagt, men jag har mina teorier.

Vad hade hänt om ett gäng killar hade startat "Vårruset" bara för killar? Jag hade inte blivit provocerad utan bara tyckt det var spännande. Hade det blivit en tävling enbart för de allra snabbaste eller hade det även fått ut de mest inbitna soffpotatisarna att "springa, jogga, lunka eller promenera"? Försöket med Grabbvättern  lades ner efter endast två år, intresset verkar då i alla fall inte ha varit speciellt stort. Men testa gärna igen ni som provoceras av tjejlopp.

Företeelsen tjejlopp tycker jag också har en historiskt viktig betydelse. Det var inte speciellt längesedan som tjejer var uteslutna från OS, Marathon och Vasalopp. Kan vi inte få ha någonting som bara är för oss nu?

Och för att lägga till ytterligare ett perspektiv vill jag citera den fantastiska Marathonmorsans tweet från imorse: 100 år senare springer jag, men det finns ff kvinnor som inte får köra bil, läsa vidare, gifta sig m vem hon vill, älska vem hon vill Marathonmorsan och många andra sprang Jubileumsmarathon i Stockholm idag till minne av OS-marathon 1912, där fick kvinnor inte starta. Först i OS 1984 i Los Angeles fick kvinnor springa Marathon. 


Sammanfattningsvis, delta gärna i tjejlopp men gör det inte för att du inte tror att du kan bättre och starta gärna killopp om du lyckas få upp lika många killar ur soffan som tjejloppen lockar tjejer! 




Stolt...över att vara tjej!

Inga kommentarer: