Avslöjandet!

Här kommer det. Anledningen till varför jag legat lite lågt med träningen och kanske framförallt bloggandet ett tag är för att jag är gravid. I början av juli är det tänkt att lilla Knyttet ska komma till världen. Det känns kanonbra och både jag och min man är jättelyckliga.

Precis som allt annat i mitt liv just nu kommer bloggen att skifta fokus. Oundvikligen kommer det mest att handla om att träna och äta under graviditet men jag lovar att bespara er konstiga bilder på min växande mage och definitivt läskiga detaljer från förlossningen, när det blir dags för den! :-)

Trots att det är mitt första barn och att jag med andra ord är nybörjare på detta har jag förstått att alla graviditeter är olika. Den träning som passar mig är kanske alldeles för hård för någon annan medan en tredje tycker att jag kör på tok för mesigt. Det är med andra ord inga absoluta sanningar jag kommer att förmedla här i bloggen utan enbart det som fungerar för mig och det jag mår bra av.

I början av graviditeten (runt vecka 6-10) blev det ingenting alls tränat. Jag var helt enkelt för trött. Den här tröttheten var jag inte alls beredd på, visserligen hade jag läst om att trötthet och illamående var vanliga "symptom" i början av graviditeten. Men skulle jag verkligen må så här? Jag gjorde inte mycket mer än sov, åt och jobbade. Efter ett tag var jag helt säker på att jag hade fått järnbrist (vilket jag också läst var väldigt vanligt). Provtagningen hos barnmorskan visade dock att järnvärdet var toppenbra :-) Inget ovanligt alltså, jag var gravid helt enkelt och det kändes! Illamåendet höll i sig ungefär lika länge men var koncentrerat till morgnarna, gammal hederlig morning sickness alltså! :-)

Det blev alltså lite sparsmakat med träning de första veckorna. Efter ett tag bestämde jag mig för att jag skulle promenera i alla fall 30 min/dag. Det låter ruskigt mesigt men precis vad jag klarade av just då, pulsen gick upp och jag flåsade som en gammal arbetshäst :-) Det var lite jobbigt att se ens kropp förändrades så totalt, var det verkligen jag som i början av sommaren cyklade 30 mil på lite drygt 12 timmar?

Innan jul började jag smyga igång lite mer med träning och nu har jag fått till ett bra program på gymmet som fungerar bra, cyklar lite motionscykel, kör lite spinning, yoga och promenerar :-) Det känns skönt att jag har börjat känna att det går att träna, om än inte på samma nivå som innan :-) En annan positiv sak är att jag tränar när jag känner för det, jag försöker inte forcera utan lyssnar på kroppen, är jag trött så vilar jag och så vidare. Jag har nu vant mig vid tanken att jag tränar för att må bra och för att jag gillar det, inte för att prestera resultat eller uppnå några mål. Det är ganska befriande faktiskt! :-)

Vad gäller kosten har jag inte ändrat så mycket. Äter väl ungefär lika mycket eller lite mer än innan men jag äter små portioner oftare istället. Försöker också lägga bort lite av det "dåliga samvetet" när det gäller mat, är jag sugen på godis så äter jag...lite. Jag tror inte att det kommer göra så överdrivet mycket på min viktuppgång på sikt. Dock har jag inte varit så enormt godissugen, mina mest ihållande graviditetscravings har istället varit apelsiner och Loka citron :-) Känns rätt ok faktiskt. Bubbelvattnet fungerade jättebra mot illamåendet i början, nu är inte suget lika starkt längre. Apelsiner klämmer jag däremot ett par kilo i veckan. Vet inte riktigt vad jag ska göra när de goda spanska apelsinerna försvinner för säsongen, men det löser sig nog.

Så, om någon orkat läsa så här långt, nu vet ni! Håll tummarna för mig och lilla Knyttet i magen så att vi mår bra hela vägen ut! :-)