söndag 22 april 2012

Ett långpass värt att minnas....

Jag måste försöka dela med mig av känslan under dagens långpass, lite kort så här innan sängdags! För ibland är det så, man hittar precis rätt känsla för det man ska göra. Idag var det så.

Vecka efter vecka har jag slitit med mina intervaller, jag har sprungit backe upp och backe ner, sprintat mellan lyktstolpar och försökt ge allt i de där sugande långa intervallerna. Allt för att bli lite...bara lite snabbare! Vecka efter vecka har jag också sprungit distans och klagat högljutt DET HÄNDER JU INGENTING - JAG ÄR FORTFARANDE LIKA LÅNGSAM!

Men nu är det väl så att löpning är kanske 50% fysik och 50% mentalstyrka. Idag valde jag att lyfta fram min mentala styrka. Jag sprang en välbekant runda ("broarna runt")  och fokuserade på att hålla hög fart och bra teknik, visst dök en liten stelhet upp i ryggslutet och i baksida lår, men jag valde att inte tänka på det. Det gick bra...det flöt på! Jag kände själv att jag sprang fortare än jag brukar, men blev inte tröttare och pulsen steg inte överdrivet!

Kanske var det så att jag hade rätt inställning, kanske är det så att de där j**la intervallerna äntligen börjar göra någon nytta Vad vet jag, jag är hursomhelst grymt nöjd. Fick ihop 13,4 kilometer, farten låg väl kanske en bit under mitt tänkta "varvet-tempo" men samtidigt mycket högre än vad den brukar göra. Och så var det den där känslan...

2 kommentarer:

Uppochhoppa sa...

Men så härligt! Det kommer det kommer. Intervaller ger ju resultat, men framförallt ät det som du säger. Huvudet kan verkligen lyfta kroppen framåt om man tänker rätt tankar. Fortsätt nu såhär!

Mia S sa...

Ja det var grymt skönt! Jag har en bit kvar men nu känns det i alla fall att jag är på rätt väg. Kämpar vidare! :-)