Lillkillen måste ha ärvt det av sin pappa för själv somnar jag oftast direkt jag lägger huvudet på kudden, undantaget de där sista flodhästveckorna under graviditeten. Igår var det alltså fullrulle i sovrummet, testade allt, vår säng, lillkillens säng, vagnen...men han ville inte sova trots tydliga tecken på trötthet (tror vi i alla fall :-)). Det som hjälpte var att gå runt med honom i bärselen, där somnade han. Problemet var ju bara att jag inte kunde gå runt hela natten med lillkillen på magen och varenda gång vi försökte flytta honom vaknade han och började gråta...börja om från början igen! Rejält segt! Det som till slut fungerade var att dra runt honom i barnvagnen...inomhus :-)
Idag började det bättre med rejäl sovmorgon i sängen (blev visserligen väckt mellan varven när den lille godingen var hungrig men det kan man stå ut med), frukost med en nöjd och glad liten kille i Baby sittern och en promenad på över en timme med barnvagnen. Målet var att lillkillen skulle sova hela promenaden men han somnade väl de sista 10 minuterna, men nöjd och glad var han hela vägen i alla fall :-) Nu har han, för att kompensera, tagit en lång tupplur i egna sängen, skönt! Att han sover bra på dagen brukar leda till att han sover bättre på natten, hur konstigt det än låter men bebisar är tydligen inte speciellt logiska, i alla fall inte vår. :-)
Har inte räknat ihop antalet promenerade minuter ännu men jag misstänker att jag får gå runt en hel del i helgen om jag ska klara mitt mål...vi får väl se!
fredag 27 augusti 2010
onsdag 25 augusti 2010
Det går bättre men...
Tog mig ut på en barnvagnsfri promenad igår när maken kommit hem. Det blev inte så länge men ganska raskt, känner mig alltid lite stressad när jag går ut utan lillkillen helt utan anledning egentligen men det är ju bra för mitt promenadtempo. :-)
Idag var lillkillen på ett strålande humör och tog sin förmiddagslur lite tidigare än vanligt (somnade i baby björnen när jag åt frukost :-)) så trots blåsten blev det en promenad på ca 40 minuter. Drygt 1,5 timme har jag promenerat den här veckan, hmmm måste nog lägga på ett kol om jag ska få ihop mina 5 timmar :-)
Idag var lillkillen på ett strålande humör och tog sin förmiddagslur lite tidigare än vanligt (somnade i baby björnen när jag åt frukost :-)) så trots blåsten blev det en promenad på ca 40 minuter. Drygt 1,5 timme har jag promenerat den här veckan, hmmm måste nog lägga på ett kol om jag ska få ihop mina 5 timmar :-)
tisdag 24 augusti 2010
Ok nu kör vi...eller?
Smekmånaden är över, lillkillen är nu inne på sin femte vecka här hos oss. Allt går bra, han växer och mår toppen. Jag mår bättre och bättre för varje dag som går, åkte på någon slags miniförkylning som halvt skrämde livet ur mig men den är borta nu.
Det här med rutiner fungerar fortfarande inte men i helgen bestämde jag mig i alla fall för att göra ett försök att sätta upp lite målsättningar. Allt funkar bättre med ett tydligt mål, i alla fall för mig. Att försöka träna med en liten goding här hemma kommer att bli en utmaning som jag ser fram emot.
Det stora träningsmålet nästa säsong är väl lite vagt bestämt till Göteborgsvarvet men det är knappt så att jag vågar säga det högt, så långt borta är det. Något slags löplopp ska det bli i alla fall. Cyklingen tar väldigt mycket tid så jag är tveksam till att jag kommer att hinna cykla mig i bra form till början av nästa säsong.
Vad gäller vikten och kroppen vill jag tillbaka till min normalvikt så att jag kommer i mina vanliga kläder. Jag tänker inte skriva hur mycket jag väger här på bloggen eftersom det blir så dumt om någon håller på och jämför sig med mig och tvärtom. Jag var normalviktig när jag blev gravid och det är dit jag vill igen. Under graviditeten gick jag upp drygt 20 kg (vet inte exakt) nu har jag tappat nästan 14 och räknar med att jag har ungefär 8 kvar. MEN jag kommer inte göra en Zytomierska och hoppa på någon knasig diet för att gå ned de där kilona. Jag tror inte på dieter annars och definitivt inte medan man ammar. Jag tänker istället äta och träna mig i form och fortsätta amma min lille kille. Jag läste någonstans 9 månader upp och 9 månader ner vilket låter extremt vettigt i mina öron. 9 månader från den 22 juli, då lillkillen föddes, borde vara den 22 april men för att ta ett mer välbekant datum så säger jag den 3 april (min 34-årsdag :-))
Det här med maten som mammaledig har ju varit lite sådär. Med fullt fokus på lillkillen har jag "glömt" att äta själv och när blodsockret börjat sjunka fastnat med handen i kakburken. För att få ordning på detta inför jag min klassiska godisdag. Det vill säga, en dag i veckan är det ok med godis och fika. För att klara detta måste jag äta ordentligt och hålla en jämn blodsocker nivå. På det sättet slår jag två flugor i en smäll, äter ordentligt och skippar sötsakerna som varken ger mig eller min son någonting. Smart va?
Innan efterkontrollen vill jag inte sätta igång och träna för mycket men jag tänker i alla fall vässa promenaderna lite och sätta upp mål för hur långt eller hur länge jag ska gå varje vecka. Den här veckan börjar jag försiktigt och säger 5 timmar. Ett försiktigt mål som helt plötsligt känns lite svårt att hålla då lillkillen inte alls var på humör igår och jag fick vända redan efter drygt 10 minuter. Idag då jag tänkte att vi skulle ta revansch blåser det storm och regnar hysteriskt mellan varven, men förhoppningsvis lugnar det sig mot eftermiddagen.
Ok nu kör vi...
Det här med rutiner fungerar fortfarande inte men i helgen bestämde jag mig i alla fall för att göra ett försök att sätta upp lite målsättningar. Allt funkar bättre med ett tydligt mål, i alla fall för mig. Att försöka träna med en liten goding här hemma kommer att bli en utmaning som jag ser fram emot.
Det stora träningsmålet nästa säsong är väl lite vagt bestämt till Göteborgsvarvet men det är knappt så att jag vågar säga det högt, så långt borta är det. Något slags löplopp ska det bli i alla fall. Cyklingen tar väldigt mycket tid så jag är tveksam till att jag kommer att hinna cykla mig i bra form till början av nästa säsong.
Vad gäller vikten och kroppen vill jag tillbaka till min normalvikt så att jag kommer i mina vanliga kläder. Jag tänker inte skriva hur mycket jag väger här på bloggen eftersom det blir så dumt om någon håller på och jämför sig med mig och tvärtom. Jag var normalviktig när jag blev gravid och det är dit jag vill igen. Under graviditeten gick jag upp drygt 20 kg (vet inte exakt) nu har jag tappat nästan 14 och räknar med att jag har ungefär 8 kvar. MEN jag kommer inte göra en Zytomierska och hoppa på någon knasig diet för att gå ned de där kilona. Jag tror inte på dieter annars och definitivt inte medan man ammar. Jag tänker istället äta och träna mig i form och fortsätta amma min lille kille. Jag läste någonstans 9 månader upp och 9 månader ner vilket låter extremt vettigt i mina öron. 9 månader från den 22 juli, då lillkillen föddes, borde vara den 22 april men för att ta ett mer välbekant datum så säger jag den 3 april (min 34-årsdag :-))
Det här med maten som mammaledig har ju varit lite sådär. Med fullt fokus på lillkillen har jag "glömt" att äta själv och när blodsockret börjat sjunka fastnat med handen i kakburken. För att få ordning på detta inför jag min klassiska godisdag. Det vill säga, en dag i veckan är det ok med godis och fika. För att klara detta måste jag äta ordentligt och hålla en jämn blodsocker nivå. På det sättet slår jag två flugor i en smäll, äter ordentligt och skippar sötsakerna som varken ger mig eller min son någonting. Smart va?
Innan efterkontrollen vill jag inte sätta igång och träna för mycket men jag tänker i alla fall vässa promenaderna lite och sätta upp mål för hur långt eller hur länge jag ska gå varje vecka. Den här veckan börjar jag försiktigt och säger 5 timmar. Ett försiktigt mål som helt plötsligt känns lite svårt att hålla då lillkillen inte alls var på humör igår och jag fick vända redan efter drygt 10 minuter. Idag då jag tänkte att vi skulle ta revansch blåser det storm och regnar hysteriskt mellan varven, men förhoppningsvis lugnar det sig mot eftermiddagen.
Ok nu kör vi...
torsdag 19 augusti 2010
tisdag 17 augusti 2010
Rutiner...
Det är inte så lätt att komma in i "normala" rutiner när man har en liten kille hemma som vill ha min uppmärksamhet. Jag som är kvällstrött i vanliga fall har fått vända på dygnet totalt då lillkillen gärna äter på kvällar och nätter, lite segt men det går bättre och bättre :-) Eftersom vi är uppe sent på nätterna blir det att vi ligger kvar länge på morgonen och drar oss, vilket faktiskt är riktigt mysigt då vi oftast inte har en tid att passa.
När jag, efter mycket om och men, pillat i mig lite frukost och i bästa fall tagit en dusch brukar vi ta oss ut på en promenad med barnvagnen. Det är en rutin som vi faktiskt har fått in, ibland blir det bara 20 minuter ibland över en timme allt hänger på på dagsform för både mig och lillkillen och ibland på vädret :-) Lillkillen älskar verkligen att åka vagn (förutsatt att han nyss ätit :-)) oftast somnar han innan vi ens kommit ner med hissen! :-)
Jag börjar alltså få koll på det här med amningen, att sova på konstiga tider (och ibland korta stunder i taget) och att komma ut och röra på mig en liten stund varje dag. Det som däremot inte fungerar så bra är min mat,jag vet att det är jätteviktigt att äta ordentligt när man ammar men ibland blir jag så distraherad av allt med lillkillen att jag glömmer bort att äta. Uppenbarligen funkar inte mina hungerskänslor som de gjorde innan, jag får helt enkelt påminna mig själv att äta. En helt och hållet märklig känsla som jag inte känner igen. Men jag kommer väl in i det snart också!
Nu ska jag försöka hinna hänga upp min tvättmaskin innan lillen vaknar!
När jag, efter mycket om och men, pillat i mig lite frukost och i bästa fall tagit en dusch brukar vi ta oss ut på en promenad med barnvagnen. Det är en rutin som vi faktiskt har fått in, ibland blir det bara 20 minuter ibland över en timme allt hänger på på dagsform för både mig och lillkillen och ibland på vädret :-) Lillkillen älskar verkligen att åka vagn (förutsatt att han nyss ätit :-)) oftast somnar han innan vi ens kommit ner med hissen! :-)
Jag börjar alltså få koll på det här med amningen, att sova på konstiga tider (och ibland korta stunder i taget) och att komma ut och röra på mig en liten stund varje dag. Det som däremot inte fungerar så bra är min mat,jag vet att det är jätteviktigt att äta ordentligt när man ammar men ibland blir jag så distraherad av allt med lillkillen att jag glömmer bort att äta. Uppenbarligen funkar inte mina hungerskänslor som de gjorde innan, jag får helt enkelt påminna mig själv att äta. En helt och hållet märklig känsla som jag inte känner igen. Men jag kommer väl in i det snart också!
Nu ska jag försöka hinna hänga upp min tvättmaskin innan lillen vaknar!
måndag 2 augusti 2010
BVC-besök och god nyhet på vågen...
Idag fick lillkillen gå på sitt första besök på Barnavårdscentralen. Han skötte sig mycket exemplariskt och fortsätter öka i vikt. Till skillnad från sin mamma :-)
Jag var nämligen en sväng på MVC också för att kolla så att mitt blodtryck stabiliserat sig sedan förlossningen och då passade jag på att ställa mig på vågen. Döm om min förvåning när den visade minus nästan 12 kilo. Detta trots att jag var i stort sett handikappad första dagarna och knappt orkade gå och proppades full med söt saft och nyponsoppa på BB :-) Här hemma har vi väl inte heller ansträngt oss överdrivet för att äta nyttigt utan mer snabblagat (trötttrötttrött). Antar att det stora vikttappet är ett tecken på att jag samlade på mig rejält med vätska under slutet av graviditeten men det känns ändå rätt skönt att ha blivit såpass mycket lättare!
Nu har jag ju en hel del vikt kvar att gå ner då jag gick upp runt 20 kilo men det är verkligen ingen brådska. Planerar att det ska lösa sig av sig självt med god och nyttig mat och långa promenader med barnvagnen till att börja med. Har dessutom fått ta över makens gamla Iphone och hittade igår ett program som verkade rätt roligt och som nog kommer att bli en motivationshöjare under promenaderna, Sprint GPS. Vi får se hur det går!
Jag var nämligen en sväng på MVC också för att kolla så att mitt blodtryck stabiliserat sig sedan förlossningen och då passade jag på att ställa mig på vågen. Döm om min förvåning när den visade minus nästan 12 kilo. Detta trots att jag var i stort sett handikappad första dagarna och knappt orkade gå och proppades full med söt saft och nyponsoppa på BB :-) Här hemma har vi väl inte heller ansträngt oss överdrivet för att äta nyttigt utan mer snabblagat (trötttrötttrött). Antar att det stora vikttappet är ett tecken på att jag samlade på mig rejält med vätska under slutet av graviditeten men det känns ändå rätt skönt att ha blivit såpass mycket lättare!
Nu har jag ju en hel del vikt kvar att gå ner då jag gick upp runt 20 kilo men det är verkligen ingen brådska. Planerar att det ska lösa sig av sig självt med god och nyttig mat och långa promenader med barnvagnen till att börja med. Har dessutom fått ta över makens gamla Iphone och hittade igår ett program som verkade rätt roligt och som nog kommer att bli en motivationshöjare under promenaderna, Sprint GPS. Vi får se hur det går!
tisdag 27 juli 2010
En liten kille...
Jag har varit så upptagen med mitt nya liv som mamma att jag totalt ignorerat bloggen. Men jag kan stolt meddela att torsdag den 22/7 föddes vår lille son. Allt gick bra även om inget blev som jag tänkt mig, men i slutändan blev det så otroligt mycket bättre!
Just nu består livet mest av amning och att sakta men säkert få in de nya rutinerna. Lillkillen är stark och äter duktigt, har redan kommit upp över sin födselvikt. Min kropp börjar så smått läka ihop men eftersom jag förlöstes med kejsarsnitt blir det ingen ordentlig träning på ett par månader. Nöjer mig just nu med korta promenader med barnvagnen, men jag kommer tillbaka var så säker!
Angående bloggen så kommer den att finnas kvar, men inte som en bebisblogg utan jag vill försöka behålla den som en träningsblogg. Med andra ord kommer det inte att rasa in inlägg den närmsta tiden men jag ska försöka att skriva något lite då och då!
torsdag 8 juli 2010
Tar en paus...
Just nu händer det inte så mycket. Går runt och väntar på bebisen, gör ett par besök i veckan på MVC för att hålla koll på mitt blodtryck och vilar och laddar.
Inte så mycket att skriva om helt enkelt. Har därför bestämt mig för att ta ett uppehåll från bloggandet tills bebisen kommit...hoppas att den inte dröjer alltför länge! :-)
Inte så mycket att skriva om helt enkelt. Har därför bestämt mig för att ta ett uppehåll från bloggandet tills bebisen kommit...hoppas att den inte dröjer alltför länge! :-)
onsdag 7 juli 2010
Dagens agenda...
På planeringen idag står det föda barn, men så lär det nog inte bli :-) Hoppas bara att den inte dröjer alltför länge. Har en tid hos BM imorgon som jag hoppas blir min sista...:-)
måndag 5 juli 2010
Lite mer positiv...
En skön morgon...
Inte lika varmt men fortfarande rätt fint väder. Vaknade pigg och utvilad. Åt en god frukost med gröt och massor av melon. Städade lite i badrummet och hallen och nu ligger jag i soffan med en mysig katt bredvid mig och Sex and the city i DVD:n. Härligt!
Är fortfarande inte helt säker på att Knyttet kommer någon av de närmaste dagarna men har konstaterat att det inte är helt fel om h*n kommer i början av nästa vecka heller :-)
Vi får se vad som händer...
Inte lika varmt men fortfarande rätt fint väder. Vaknade pigg och utvilad. Åt en god frukost med gröt och massor av melon. Städade lite i badrummet och hallen och nu ligger jag i soffan med en mysig katt bredvid mig och Sex and the city i DVD:n. Härligt!
Är fortfarande inte helt säker på att Knyttet kommer någon av de närmaste dagarna men har konstaterat att det inte är helt fel om h*n kommer i början av nästa vecka heller :-)
Vi får se vad som händer...
fredag 2 juli 2010
Väntar och väntar och väntar...
Inget nytt under solen...
Brukar sällan lida av värmen men som höggravid är det verkligen sådär. Sover dåligt på nätterna och har svårt att få saker gjorda på dagarna. Håller mig i skuggan eller inomhus och försöker tänka på annat, men det är inte lätt :-)
Har en otäck känsla av att vårt lilla Knytt inte alls är redo att komma ut ännu...
Brukar sällan lida av värmen men som höggravid är det verkligen sådär. Sover dåligt på nätterna och har svårt att få saker gjorda på dagarna. Håller mig i skuggan eller inomhus och försöker tänka på annat, men det är inte lätt :-)
Har en otäck känsla av att vårt lilla Knytt inte alls är redo att komma ut ännu...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)