lördag 1 september 2012

Tankar kring Stockholm halvmarathon!

Om exakt två veckor står jag på startlinjen till min tredje halvmara. Efter Göteborgsvarvet i maj var jag full av revanchlust, jag ville ju under två timmar, och såg Stockholm halvmarathon som en "andra chans".

Nu ser det ut som att jag kommer att få revidera mitt mål lite. Bristen på intervaller och långpass gör att en tid på under 2 i det närmaste skulle anses som ett mirakel. Jag är inte tillräckligt tränad.

Men otränad är jag knappast. Jag har hållit i gång och tränat hela sommaren, inte varit sjuk och inte varit skadad. Även om det har blivit få riktigt långa pass så har de långa pass som blivit av känts väldigt bra. Jag har visserligen inte sprungit så många intervallpass som planerat men jag har tränat styrka och av min svaga punkt, ryggen, som jag hade så mycket problem med i våras, känns ingenting.

Under Göteborgsvarvet i maj började jag må dåligt och fick stanna och dricka mer än planerat. Jag råkade dessutom ut för ett olyckligt fall efter drygt halva loppet som sinkade mig och fick mig att tappa hoppet. Trots det sprang jag in på 2:13 ungefär 12 minuter snabbare än året innan. Om jag har en riktigt bra dag och sover och äter ordentligt innan kanske jag har kapacitet att slå den tiden. Det får i alla fall bli något slags mål.

För övrigt hoppas jag på uppehåll och mycket publik. Jag tänker fixa håret och måla naglarna, ta på mig mina bästa strumpor, favorittights och min snyggaste tröja. Och jag tänker springa rak i ryggen, andas, tänka glada tankar och försöka ha så kul som jag bara kan.

Om klockan stannar på under 2:13 kommer jag att fira rejält och belöna mig själv rikligt. Gör den inte det men jag känner att jag gjorde vad jag kunde så kommer jag att fira i alla fall! :-)




Inga kommentarer: