Jag har aldrig kallat mig tävlingsmänniska (förutom när det gäller frågesportspel, där gäller inget annat än vinst :-)), jag jämför mig sällan med någon annan än mig själv och bryr mig inte nämnvärt om jag är sist i mål. MEN, ju mer jag tränar desto mer märker jag att tävlingsdjävulen börjar dyka upp och jag börjar jämföra mig (läs. tävla) med andra. Idag dök den upp på ett oväntat och ganska osmart ställe....på yogapasset!
Instruktörerna på yogan säger alltid (med lugn och lite släpig röst) att man ska tänka på att inte prestera, att lyssna till sin kropp och inte göra någonting som gör ont....mm mm Idag gjorde jag tvärtom.
Av någon anledning har jag jättesvårt för balansövningar (typ trädet och palmen eller vad de nu heter) när jag ska göra dem på passet vinglar jag som en galning men om jag testar hemma kan jag stå blickstilla en jättelång stund.
Idag råkade jag hamna bredvid en tjej som hela hon utstrålade Yoga, när vi gjorde palmen stod hon blickstilla och såg superproffsig ut medans jag vinglade som vanligt för dagen iklädd löpartights och munkjacka (jag hade visst glömt att tvätta alla andra byxor). Vilken annan dag som helst hade jag struntat i det men idag dök den där lilla djävulen upp och jag blev skitsur. Kan hon så kan jag tänkte jag och spände mig väl alldeles för mycket för det gick bara sämre och sämre...
Imorgon ska jag sticka ut och springa eller cykla och bara ägna mig åt att köra/springa fortare än alla andra :-)
4 kommentarer:
Oj oj oj been there done thatkan jag bara säga. Nu har jag faktiskt kommit så långt att jag lärt mig lyssna på min kropp och vips var den där balansen och mycket annat
:0)
Skönt att höra att jag inte är ensam :-) Jag ska försöka att inte kolla in alla andra nästa vecka utan fokusera på mig själv!
Haha.. Känner igen det där.. Man står och vinglar som bara den och bredvid står någon helt stilla :p
Sandra: Tack för din kommentar, skönt att höra att det finns fler tävlingsmänniskor i yogasalen :-)
Skicka en kommentar