"Vad tänker du på när du springer?"

Som jag skrivit tidigare, så har jag precis tagit mig an min första Murakami. Närmare bestämt Haruki Murakamis "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". En fantastisk bok som väcker många tankar kring mitt eget tränande.

Murakami får frågan "Vad tänker du på när du springer?" och svarar:

För att vara fullkomligt ärlig kan jag inte minnas att jag någonsin tänkt på något särskilt. Självklart har jag tänkt en del på kyla de dagar då det varit kallt. Och en del på värme under varma dagar. När jag varit sorgsen, en del på sorg. När jag varit lycklig, en del på lycka. Som jag skrev tidigare händer det att jag rapsodiskt minns sådant som hände för länge sedan. Ibland - fast ytterst sällan - dyker det upp en och annan romanidé. Men på det stora hela taget tänker jag nästan aldrig på något konstruktivt när jag springer.

Jag blev först lite förvånad när jag läste detta. På något sätt trodde jag väl att en stor författare alltid tänker djupa tankar. Minns en period under min studietid då jag brukade springa en del och ofta kom på idéer till uppsatser och annat när jag sprang. Men sedan kom jag ihåg att det ofta brukar vara svårt att göra något av dessa idéer eftersom det var svårt att hålla dem i huvudet tills jag kom hem igen. Det blev mer flyktiga tankar som passerade förbi.

Nuförtiden kan jag mycket väl känna igen mig i det Murakami skriver. Jag tänker på allt och ingenting medan jag springer eller cyklar. På något vis är det som att hjärnan vilar medan kroppen jobbar. Jag brukar kalla mina löpturer för min meditation!

Fundera på det, vad tänker du egentligen på när du tränar?