Mitt surdegsbak...

Det hela börjar med en glasburk med äcklig brun sörja, själva surdegen. Jag fick den av mamma förra helgen och lovade att göra mitt bästa för att ta hand om den och hålla den vid liv. Detta läskiga men tydligen levande väsen har fått namnet Olle....Sur-Olle!


Igår kväll blandades en del av Olle ihop med ekologiskt rågmjöl och vatten till en om möjligt ännu läskigare sörja, som inte fick något namn.


Den här sörjan skulle vila över natten, jag är nästan helt säker på att den fick vila lite för länge, om det har någon betydelse för slutresultatet återstår att se. Till slut blandades den dock ihop med rågmjöl, rågsikt, salt och kummin till en kladdig deg som skulle jäsa ett par timmar. Degen skulle sedan ner i en form och jäsa ytterligare en timme innan det var dags för gräddning.

Själva degprocessen glömde jag fota men nu kan jag stolt meddela att det färdiga resultatet faktiskt blev något som liknar ett bröd. Hur det smakar får jag meddela imorgon...


Nu har Olle blivit i alla fall ett bröd, men ansvaret slutar inte där. För att det ska kunna bli fler bröd måste Olle matas varje vecka med rågmjöl och vatten, det har jag precis avklarat och nu vilar han ut på spisen. Imorgon åker han in i kylen men förhoppningsvis kommer han fram igen nästa vecka och blir ett bröd till. :-)

Bättre...

Jag har fortfarande inte riktigt friskförklarat mig själv, snuvan håller i sig men jag är så himla mycket bättre. Börjar fundera om det inte delvis kan vara "gravidsnuva" i alla fall, men jag tar det lugnt och avvaktar träning ett tag till.

Idag funderar jag på en promenad, måste fira att vägarna inte längre är istäckta :-), och lite sköna yogarörelser för att få igång min rygg som är stel av allt vilande. Dessutom har jag mitt livs första surdegsbak pågång, helt otroligt spännande...återkommer med resultat!

Vecka 21

Nu börjar jag bli lite nervös...tiden går fort :-) Så här står det på Growing People om vad som händer i vecka 21

I vecka 21 är kroppslängden omkring 20 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 420 g.

Barnet kan suga på tummen eller fingrarna, kan knäppa händerna och kan skaka hand med sig själv. Han eller hon kan känna smak av bittert och sött - om man sätter till ett bittert ämne till fostervattnet slutar fostret att svälja men om man sätter till ett sött ämne sväljer det fortare än i vanliga fall. Kan reagera på starkt ljus och ljud men också på behaglig musik.

Det står också det där som min barnmorska upplyste mig om senast, dags att öka på järnintaget för att inte ta så mycket av reserverna. Jag tror att jag får i mig ganska mycket järn naturligt, äter ofta bladspenat istället för sallad, äter överhuvudtaget mycket frukt och grönsaker och äter mycket mer kött nu än innan (då jag knappt åt kött överhuvudtaget). Dessutom hade jag ett väldigt bra utgångsvärde vid första undersökningen. Trots det ville min barnmorska att jag skulle komplettera med järntabletter, jag var inte överförtjust eftersom jag hade hört att de kunde ställa till det för magen. MEN nu har jag ätit Niferex i snart två veckor, tre tabletter per vecka, och det fungerar faktiskt helt ok. Tycker mig dessutom känna att jag inte är riktigt lika andfådd som innan.

Förkylningsläget är tack och lov lite bättre. Näsan är inte lika täppt och jag börjar faktiskt känna mig lite piggare. Stannade dock hemma idag också, även om jag tycker att det är tråkigt så tror jag att vila är det enda som gäller för att påskynda tillfrisknandet. Jag tror att Knyttet tycker att det är lite tråkigt att ligga hemma också för det sparkar som sjutton i magen, mysigt och hemtrevligt med lite sällskap :-) Ta det lugnt Knyttet snart kan vi träna igen!

Chicken soup...

Idag lämnar jag med varm hand över mina elever till en vikarie. Jag tvingade mig själv att inse att jag är sjuk, inte jättesjuk men för sjuk för att jobba och jag kommer definitivt inte att bli frisk förrän jag kan vila. Så nu ligger jag här i sängen omgiven av pappersnäsdukar och nässpray och försöker muntra upp mig med gamla Sex and the city-avsnitt. I sådana serier blir de aldrig tokförkylda och om de någon gång blir sjuka är det alltid någon som kommer hem till dem med en burk kycklingsoppa.

Jag får nog klara mig utan chicken soup idag och nöja mig med kamomillte som jag får fixa själv :-)

Måndag...

Halvligger i soffan med en kopp ingefärsté. Fortfarande förkyld, täppt i näsan och tung i huvudet, dock inte ont i halsen. Fortfarande fungerar samhället sådär efter helgens snöande, tog mig till jobbet men fick lite problem att komma hem...imorgon tar jag täckbyxor och promenerar istället :-)

Nu ska jag heja på Sverige i sprintstafetten!

Glömde en sak...

Har helt glömt att skriva att vi nu har gått in i vecka 20, halvvägs alltså! Tjoho! :-) Visserligen är det fortfarande länge kvar men vecka 20 känns i alla fall som en milstolpe!

Så här står det på Growing People:

I vecka 20 är kroppslängden omkring 19 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 350 g. Fram till vecka 20 är alla barn ungefär lika stora, sedan ökar skillnaderna.

Det växer ut lanugohår på huvudet. Lanugohår är små, tunna, bleka hår utan pigmentering eller med mycket sparsam pigmentering. Stråna är ofta bara någon millimeter långa. Öronen flyttar fram till sidorna av ansiktet.

Spela gärna musik för barnet - gärna samma melodier. Både barn i magen och små barn älskar upprepningar, något som de känner igen. Nyfödda barn känner igen musik de hört under graviditeten. Till exempel kan barnet börja suga intensivare när just den melodin spelas.

Det låter ju bra det där med musiken, frågan är bara vad vi ska spela som inte jag tröttnar på :-)

Kort uppdatering...

Nu har jag inte skrivit på några dagar och det blir ingen lång historia idag heller. Mår riktigt risigt, har åkt på förkylning. Min redan så täppta näsa (p g a graviditeten) är helt igenbommad, halsen känns svullen och huvudet tungt. Försöker kurera mig med Ingefärste och citron men satsar mest på att vila. Har ju varit ledig i en vecka nu och känner verkligen inte för att börja med en sjukdag direkt efter lovet, har alldeles för mycket att göra.

Förutom förkylningen som smög sig på i lördags har helgen varit bra. Vi har haft mamma på besök från torsdag, hon har hjälpt mig shoppa lite nya mammakläder, lagat en stor laddning köttfärsbiffar, bakat surdegsbröd (nu har jag en burk i med en läskig sörja som ska matas varje vecka för att jag ska kunna baka egna bröd) och lärt mig sticka mönsterstickning (jag har börjat jobba på en pytteliten pippitröja till Knyttet).

Tråkigt nog har vi ju varit insnöade största delen av helgen, känner att det får räcka nu, nu har alla vasalöpare fått träna ordentligt dags för cyklisterna att få sätta igång :-)

I'm hooked!

Idag har jag slappat, fikat, kollat på gamla Sex and the City-avsnitt, läst bloggar och skaffat mig ett nytt beroende. Jag har loggat in på Tradera. Förmodligen är jag den sista i Sverige men jaja någon ska ju vara det :-)

Bjöd på lite gulliga och tokbilliga bebiskläder och vann faktiskt alla auktioner jag deltog i. Helt klart beroendeframkallande men nu har jag förbjudit mig själv att gå in och kolla på mer saker. Måste ju se så att jag får det här först! :-)

En riktigt skön, om än inte så aktiv dag. Sådana dagar behövs definitivt. Ikväll blir det OS-vaka och förhoppningsvis några fler medaljvrål! :-)

Kalla i all ära...

Visst skrek jag och grät glädjetårar när Charlotte Kalla vann sitt OS-guld igår, men jag hoppas verkligen att folk inte glömmer Marcus Hellners fjärdeplats på 15 km. Jag tror att jag har skrivit det här tidigare men jag blir alltid så sjukt imponerad av idrottsmän och kvinnor som lyckas ta ut sig själv till max. Så när Hellner låg där i målet och var så trött att han inte kom upp blev jag nästan lika rörd som när Kalla gick i mål :-) Han satsade allt på guld men orkade inte hela vägen, so what om han missade bronset det var ju inte det som var hans mål.

Hoppas nu bara att skidåkarnas framgångar smittar av sig så att vi får skrika ännu lite mer framför tvn :-)

Just nu sitter jag och laddar för en tripp till gymmet. Det snöar hysteriskt utanför fönstret så det känns inte vidare lockande att gå ut men ut ska jag...

BM-besök och långpromenad

Idag börjar sportlovet här i Göteborg. En lyx för oss lärare :-) Lovets första dag började med besök hos min supermysiga barnmorska. Det gick jättebra, fick med mig lite viktiga intyg och papper och småprata lite om hur jag mår just nu. Det mysigaste var att jag äntligen fick lyssna på bebisens hjärtljud, det var verkligen jättehäftigt. Hjärtat slog fortfort (men inte för fort) och då och då lät det "tjoff" i maskinen, "det verkar vara en livlig krabat, för det där var en spark" sa barnmorskan :-)

Lite tråkigt är att jag nu ska äta järntabletter en period. Är orolig för att de kan krångla till magen lite för mycket men förhoppningsvis ska de i alla fall göra mig lite piggare. Om 6 veckor ska vi tillbaka igen och då får vi se om jag måste fortsätta.

Efter BM-besöket tog jag mig en långpromenad längs mitt favoritstråk. Det var jätteskönt, fint väder och inte mycket folk ute. Större delen av vägen var rejält grusad och inte hal men efter ett tag blev det jättehalt och jag var tvungen att vända. Väl hemma hade jag i alla fall fått i hop en timme. Ett riktigt skönt sätt att börja dagen.

Ser fram emot isfria barnvagnspromenader här om några månader...

Magnus Betnér 5 pluppar - Restaurang Mañana på Stigbergstorget 1 överkorsad plupp

Kvällen började med asgarv till Magnus Betnér, Knyttet fick hoppa runt rejält där inne i magen. Betnér var bitter, vass, förbannad och hysteriskt rolig. Han drev bland annat med recensioner i lokaltidningar där det alltid utdelas 4 pluppar - oavsett vad som står i recensionen - därav min rubrik.

Efter Betnér stannade vi till och käkade på väg hem. Vi vill testa något nytt och valde den hyfsat nyöppnade tapasrestaurangen Mañana på Stigbergstorget. Första intrycket var gott, väldigt mysig lokal och trevligt bemötande. Vi pratade väl om det annorlunda sättet att beställa - du fick själv fylla i vilka tapas du ville ha i ett formulär. Men när vi lämnat i från oss vårt formulär tog det slut, då fick vi vänta och vänta och vänta och vänta och vänta.....

och vänta lite till. Jag var hungrig, vansinnigt hungrig. Makens öl var slut sedan länge men ingen bemödade sig att komma fram och fråga om påfyllning.

Till slut kom en servitör fram och berättade att vår mat var på gång men att potatisen vi beställt tyvärr var slut. "Kom ni på det nu", tänkte vi men protesterade inte. Maken nöjde sig med sina tre tapas och jag beställde en potatistortilla istället. Sen var det dags igen, att vänta och vänta och vänta och vänta

Och vänta lite till. Till slut kom maten, eller i alla fall en del av maten. Maken fick nöja sig med två tapas istället för tre. Alla mina kom men det fattades en utlovad sås till kycklingvingarna. Vi påtalade att det saknades en sak vi beställt "det ska jag kolla" sa servitrisen och försvann. Sen såg vi inte henne mer.

Den mat vi väl fick var riktigt god. Vi delade lite på mina tapas men eftersom maken är vegetarian så kunde han inte äta så mycket. Den borttappade tapasrätten dök aldrig upp, vi åt upp i lugn och ro men orkade inte med mer väntan utan tog in notan. I dricksfältet blev det ett stort fett streck, det hjälpte inte att det låg några gelehjärtan på notan.

Jag hoppas för deras skull att det här var en engångsföreteelse annars blir de nog inte långvariga i kvarteret. Vi kommer nog inte att ge restaurang Mañana på Stigbergstorget en andra chans, tyvärr! Lite gnälligt kanske men om jag går ut och äter vill jag att det ska fungera bättre än så här!