Vilodag...typ!

Dagens bästa, sallad, finns det något godare så här på sommaren? Idag med pasta, kyckling och vitlöksvinegrette!


Dagens träning, kort yogapass och "plankutmaningen" från poworkout.

Sedan, en god bok, lite naturgodis och vatten!


Happy tisdag på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Om att hitta den där tiden!

Jobba, träna, äta, sova och så leva lite! Hur hinner man allt? Jag har bestämt mig för att vara lite mer effektiv under veckorna för att kunna ta det lite lugnare på helgerna. Det är tufft, mycket ska hinnas med!

Häng med på en dag i mitt nya effektiva liv:

05:45 - klockan ringer, snoozar till strax innan 6. Yogar och plankar. Fixar frukost åt min lilla familj.

6:30 - Lillen vaknar, vi käkar frukost tillsammans.

6:50 - Maken klär Lillen, jag tar en dusch och fixar mig!

7:20 - går till bilen och morgonens lämna-tur.

7:30 - lämnar Lillen på förskolan

7:50 - lämnar maken på jobbet.

8:05 - kommer till jobbet, lite sen.

15:05 - lämnar jobbet, lite stressad!

15:30 - hämtar Lillen på förskolan!

Strax innan 16 - kommer hem, leker på gården en stund innan vi går in.

16:30 - Lillen kollar på barnprogram medan jag passar på att vika lite tvätt

17:00 - pysslar i köket och lagar mat!

17:45 - Middag!

En liten slapp stund i soffan efter middagen.

18:45 - Fixar välling till Lillen.

19:00 - maken lägger Lillen. Jag byter till träningskläder och ger mig ut på en runda.

20:00 - 4,5 km senare, välstretchad, testade nya poworkout stretch.

Duschar, äter lite yoghurt och tar mig an kvällens mindre roliga sysslor.

21-22 - jobbar!

22 - 23 - plockar fram grejer inför morgondagen. Betalar räkningar och postar detta blogginlägg - möjligtvis ett av de tråkigaste jag skrivit! Lovar att bättra mig!

23:00 - stupar i säng!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Veckan som gick...

Nej det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Förkylningen var seg och hängde kvar. De dagar bihålorna har känts ok har jag testat yoga lite försiktigt och den där plankutmaningen som jag startade i måndags har jag hållit. Varje dag har jag kört en liten stund, veckans bästa blev blygsamma 2 minuter och 10 sekunder.

En tid att slå till nästa vecka!

Först idag söndag tog jag mig ut på en löprunda. Den första sedan varvet. Visst var det tungt och ryggen kändes lite stel men det var samtidigt väldigt skönt att komma ut. Jag sprang 6 kilometer, tog det lugnt och gick när pulsen gick upp lite högt och stannade och fotade bara för att jag kände för det. Det är inte alltid viktigast att springa så snabbt som möjligt...idag var det skönt att bara springa!

Frukostinspiration!

Jag blir alltid lika förvånad när jag hör människor säga - jag äter inte frukost. Att inte äta någonting från det man kliver upp fram till lunch känns obegripligt för mig. Jag kan absolut förstå att man är morgontrött och vill sova så länge som möjligt, jag kan även förstå att matlusten inte alltid är på topp direkt på morgonen. Men att inte äta någonting! Till och med när jag var singel i stan och extremt morgontrött slängde jag ner en banan eller en macka i väskan. Numera går jag upp tidigt nästan varje dag och lägger gärna lite extra tid på frukosten, den här veckan har jag gjort min bästa för att variera min frukost så mycket som - det blir lite högt och lågt men här kommer en veckas frukostinspiration!

Måndag - havregrynsgröt, blandade bär, gojibär och hampafrön, havremjölk till.

 

Tisdag - smoothie med havremjölk, banan, kakao och jordnötssmör (lånade receptet från Sara ) grapefrukt och fincrisp med smör och ost.

 

Onsdag - Yoghurt med müsli, grapefrukt och ägg

 Torsdag - Havregrynsgröt med jordgubbar, hampafrön och havremjölk, kokt ägg.

Fredag - stressig morgon, 2 smörgåsar med mjukost, kiwi och proviva-juice.

 

 Lördag - smörgåsar med ägg och keso, kiwi, i glaset hemgjord blåbärssoppa.

 Söndag - lång lyxfrukost på morsdag. Yoghurt och müsli, smörgåsar med äggröra och keso, proviva-juice!

En samvetsfråga kanske, äter ni alltid frukost?

Den där mammamagen!

I juli fyller Lillen 2 år. Spåren efter graviditeten har bleknat (även om minnena självklart finns kvar). Såret efter kejsarsnittet ömmade i ett drygt halvår. Övervikten satt kvar ungefär lika länge. Styrkan i magmusklerna byggde jag upp med andningsövningar och försiktiga plankor (till att börja med på knäna) och någon magmuskeldelning har jag aldrig direkt märkt av.

Jag var galet flitig med de där plankorna ett tag och kände mig superduperstark. Men nu, med heltidsjobb, förskolebarn och ett starkt löparfokus har jag börjat slarva...rejält! Nu fixar jag som bäst en dryg minut på armbågarna och trots att det värsta hänget är borta så putar magen betänkligt - mycket irriterande! Som en fluga till en sockerbit dras jag till rubriker som denna hos .Lofsan. Känner att jag hör hemma i första gruppen mammamagar och kommer planka som om det gällde livet för att få bukt med detta. Det är faktiskt inte speciellt jobbigt och tar inte så lång tid, så ett par plankor om dagen tänker jag försöka fixa. Till att börja med fram till midsommar, för att se om det ger någon effekt. Vad sägs om en utmaning? Vem hänger med?

Igår blev det 5X30 sekunder. Idag 2X1 minut! Jag kämpar jag kämpar!

Solig söndag!

Har njutit av en lugn och solig dag tillsammans med Lillen. Fortfarande lite snuvigt men mycket mycket piggare! Såpass mycket piggare att jag vågar mig på en träningsplanering, det får bli en lugn uppstart vecka med mycket yoga och lätt styrka och i alla fall ett par lugna löppass!

När det blir beror på hur det känns och när tid finns. Nu ska jag hälla i mig lite mer ingefära och c-vitaminer innan det är dags för Mästarnas mästare, om jag nu orkar hålla mig vaken!






- Posted using BlogPress from my iPhone

En vecka efter varvet...

Det är nu en vecka sedan jag lufsade i mål efter mitt andra Göteborgsvarv (status: fortfarande förkyld och osprungen). Under den här veckan har jag mer än en gång fått höra, både från de som kan det här med träning och andra välmenande, du måste vara nöjd! 

Måste jag det? Vad innebär det egentligen att vara nöjd? Inner Strength-Petra har bloggat klokt om det där märkliga ordet nöjd för ett tag sedan.

Jag har funderat på det där både fram och tillbaka och konstaterat följande: Jag är nöjd. Jag är nöjd med att jag hållit igång med träningen i stort sett uteslutande sedan varvet 2011 och jag är jättenöjd med att jag vågade sätta ett såpass tufft mål och ännu mer nöjd med att jag vågade säga det högt. Jag tror också att jag har analyserat klart varför det gick som det gick och känner mig nöjd med resultatet utifrån de förutsättningar som rådde.

MEN jag tänker inte nöja mig. Jag vill fortsätta träna löpning, bli starkare, snabbare och ännu mer målmedveten. Göteborgsvarvet, I'll be back!

Det är skillnad på att vara nöjd och på att nöja sig! 

Fortfarande däckad...

Tung i huvudet och täppt i näsan! Jag släpade mig till jobbet igår men borde förmodligen ha varit hemma och sovit istället.

Den här långhelgen är mer än välkommen, jag hoppas den kommer bjuda på i alla fall lite extra sömn, god mat och kanske ett par lugna promenader i solen!

Idag är det dock skitväder så vi håller oss inne i alla fall på förmiddagen!


Boostad efterrätt - clementin, granatäpple, gojibär och torkade blåbär

Drömmer om backpass, styrketräning, distansrekord och nya utmaningar. Men var sak har sin tid, först ska jag bli frisk sedan ska jag bli stark!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjukt...

Tillbaka till vardagen...

Vaknar med en lite småseg känsla i kroppen och ont i halsen. En reaktion på lördagens äventyr? Eller kanske förklaring till att det gick som det gick?

Eller möjligtvis ska jag sluta hitta dåliga ursäkter? :-)

Någon träning att tala om har det inte blivit, lite försiktig yoga imorse och en kort vagnpromenad i eftermiddags!

Fokuserar på färgglad mat och vila! Snart är jag tillbaka på banan igen...

Lite osorterade bilder från dagen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Under konstruktion!

Bygger om lite här på bloggen - kämpar för att bli av med den där Soffpotatisen! Sådant tar tid - så ursäkta röran!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Göteborgsvarvet 2012 - den långa versionen

Fredag kväll innan jag skulle sova låg jag och räknade kilometertider. Förra året hade jag med framgång (i alla fall mentalt) delat in varvet i 5-kilometersavsnitt. Nu konstaterade jag att för att klara mitt mål, att springa på under 2 timmar, skulle jag bli tvungen att springa varje 5 km på i snitt 28 minuter. Då skulle jag ha lagom mycket tid kvar till den där tuffa sista kilometern. Att springa 5 kilometer på 28 minuter är ingen direkt match, att springa det x 4 är lite värre, men absolut inte omöjligt. Jag bestämde mig för att göra mitt bästa och se hur långt det räckte!

Starten

Som vanligt när det vankas Göteborgsvarv var vädergudarna på bra humör. Förmiddagens molntäcke försvann och solen gassade. Jag står i startfållan och svettas, ångrar att jag blivit lurad att ta med en långärmad tröja. Annars är stämningen god och lugn, småpratar lite med några medlöpare, äter en banan och dricker lite vatten. Försöker värma upp så gott det går i trängseln. När startgrupp 15 får vandra fram mot starten tittar jag mig omkring för att försöka hitta en lagom snabb löpare att ta rygg på, fast besluten att inte fega från början.

Slottsskogen

Jag kommer igång bra, känner hur jag springer om löpare efter löpare och att jag håller ett högt men kontrollerat tempo, värmen är plågsam men jag räknar med att det ska bli bättre när vi kommer ut ur skogen.I Säldammsbacken tar jag det ganska lugnt, försöker dela in den och ta en bit i taget - det går bra, jag är på G! Tyvärr kommer jag på först efter 1 kilometer att jag missat starta klockan så hur jag ligger till har jag ingen aning om.


Majorna

Härlig stämning, hemmaplan, lättsprunget - älskar Majorna! Springer på bra och spanar efter vänner i publiken men utan att hitta någon. Strax innan backen upp mot Älvsborgsbron kommer den första svackan, jag får magknip och tar ett oplanerat vätskestopp. Backen upp blir tuff men väl över på Hisingen kommer jag in i någon slags andra andning.

Hisingen

Jag bestämmer mig för att ta dricka vid varje station tills det där jobbiga i magen släpper, chansar på lite sportdryck och det går fint. Springer på i vad som känns som ett bra tempo, vinkar till publiken och applåderade orkestrarna. Vid Lindholmen står skylten "Nu har du sprungit halvvägs" och en klocka som visar att jag varit ute i lite drygt 1 timme. Jag är på G, om jag bara orkar hålla ungefär det här tempot så kommer jag landa på en tid runt 2 timmar, kanske strax över.


Det var då det hände, det där oförutsedda som man inte kan göra något åt. En trottoarkant, lite löst grus, en sekunds ouppmärksamhet och pang ligger jag på magen i gruset. Jag svär högt, någon frågar hur det gick, jag hasplar ur mig "det är lugnt" utan att riktigt ha känt efter, en annan ropar "UPP IGEN, KÄMPA VIDARE". Jag studsar upp och springer vidare, undersöker snabbt mina händer, de har klarat sig, men jag känner att knäet bultar och gör fruktansvärt ont. Vågar inte titta ner, förväntar mig det värsta - ett stort blödande sår. Jag lugnar ner tempot lite och känner att det går bra att springa, knäet är lite svullet men förmodligen mest blåslaget. Jag bestämmer mig för att ta det lugnt fram till nästa vätskestation och stanna där och undersöka skadan, uppsöka sjukvårdare om det behövs.

När jag konstaterar att det inte är så farligt, hål i byxorna och ett stort skrubbsår blir jag lite förbannad, ska jag behöva missa mitt mål för en sådan skitsak? Orkar aldrig uppsöka sjukvårdare utan häller en mugg vatten över knäet för att skölja bort värsta gruset och springer vidare. Efter vad som känns som en evighet dyker Göta Älvbron upp. Jag pratar med mig själv "kom igen nu" "fram till skylten" "lite till" - det går bra, jag är fortfarande ganska stark. Men här är många av mina medlöpare trötta, uppgivna miner och tunga suckar runt omkring mig - jag bestämmer mig för att skänka bort lite av min energi...kom igen nu, nu kämpar vi på, snart vänder det nedåt! Jag får med mig ett par tjejer som börjar springa och tillslut får vi njuta av den sköna nedförsbacken.

Avenyn

Göteborgarnas stolthet, paradgatan - den absolut tyngsta och tråkigaste biten av varvet. Avenyn är plågsamt lång, det känns som att den aldrig tar slut och det är massor med publik men de bara står där och glor, jättetråkiga. Jag störs av trängsel och hur löpare tröttare än jag stör min rytm. Börjar återigen känna av värmen och drabbas av huvudvärk. Jag stannar till vid Götaplatsen, dricker, tar av mig kepsen och svalkar mig med den där lite äckliga svampen man får. Det är nu 4 kilometer kvar, 2 timmarsmålet är kört, 2.10 kanske? Eller vem bryr sig!


Vasastan

Jag kämpar vidare på trötta ben och med ett bultande huvud. Tar vätska en sista gång på Vasagatan innan banan svänger upp mot Övre Husargatan. Nu är benen rejält tunga och jag får tårar i ögonen av trötthet. Men långt där uppe skymtar Slottsskogen, jag kommer att klara det, det är i alla fall säkert. Jag har slutat titta på klockan, går en liten bit men peppar mig själv att börja springa ganska snart igen. Här någonstans blir jag omsprungen av Batman - bara på Göteborgsvarvet mina vänner :-). Jag ger mig själv tillåtelse att gå uppför sista cykelbron om det behövs, men det behövs inte. Nu springer jag, på ren tjurighet.


Tillbaka i Slottsskogen

Skylten "20 kilometer" är välkommen, nu är det nära bara lite till, en liten backe upp, sedan förbi stora publiken där maken, syster yster, syskonbarn och Lillkillen står och hejar på. Upploppet är kortare än jag kommer i håg från i fjol, men någon spurt var det inte tal om, nu vill jag bara komma i mål.

Den officiella sluttiden blir 2:13.07. En bra bit från mitt mål på under 2 men samtidigt, nästan 12 minuter bättre än förra året och detta trots vurpa och lite illamåendekänslor. Jag är trots allt nöjd med min insats, för att klara under 2 timmar tror jag att jag hade behövt lite mer träning den sista månaden och framförallt fler längre pass och kanske också lite mer tur :-) Jag ångrar inte att jag satte upp ett såpass kaxigt mål, det var en utmaning och jag tog den. Nu satsar jag igen...

...mot nya mål!