söndag 13 maj 2012

Göteborgsvarvet 2012 - den långa versionen

Fredag kväll innan jag skulle sova låg jag och räknade kilometertider. Förra året hade jag med framgång (i alla fall mentalt) delat in varvet i 5-kilometersavsnitt. Nu konstaterade jag att för att klara mitt mål, att springa på under 2 timmar, skulle jag bli tvungen att springa varje 5 km på i snitt 28 minuter. Då skulle jag ha lagom mycket tid kvar till den där tuffa sista kilometern. Att springa 5 kilometer på 28 minuter är ingen direkt match, att springa det x 4 är lite värre, men absolut inte omöjligt. Jag bestämde mig för att göra mitt bästa och se hur långt det räckte!

Starten

Som vanligt när det vankas Göteborgsvarv var vädergudarna på bra humör. Förmiddagens molntäcke försvann och solen gassade. Jag står i startfållan och svettas, ångrar att jag blivit lurad att ta med en långärmad tröja. Annars är stämningen god och lugn, småpratar lite med några medlöpare, äter en banan och dricker lite vatten. Försöker värma upp så gott det går i trängseln. När startgrupp 15 får vandra fram mot starten tittar jag mig omkring för att försöka hitta en lagom snabb löpare att ta rygg på, fast besluten att inte fega från början.

Slottsskogen

Jag kommer igång bra, känner hur jag springer om löpare efter löpare och att jag håller ett högt men kontrollerat tempo, värmen är plågsam men jag räknar med att det ska bli bättre när vi kommer ut ur skogen.I Säldammsbacken tar jag det ganska lugnt, försöker dela in den och ta en bit i taget - det går bra, jag är på G! Tyvärr kommer jag på först efter 1 kilometer att jag missat starta klockan så hur jag ligger till har jag ingen aning om.


Majorna

Härlig stämning, hemmaplan, lättsprunget - älskar Majorna! Springer på bra och spanar efter vänner i publiken men utan att hitta någon. Strax innan backen upp mot Älvsborgsbron kommer den första svackan, jag får magknip och tar ett oplanerat vätskestopp. Backen upp blir tuff men väl över på Hisingen kommer jag in i någon slags andra andning.

Hisingen

Jag bestämmer mig för att ta dricka vid varje station tills det där jobbiga i magen släpper, chansar på lite sportdryck och det går fint. Springer på i vad som känns som ett bra tempo, vinkar till publiken och applåderade orkestrarna. Vid Lindholmen står skylten "Nu har du sprungit halvvägs" och en klocka som visar att jag varit ute i lite drygt 1 timme. Jag är på G, om jag bara orkar hålla ungefär det här tempot så kommer jag landa på en tid runt 2 timmar, kanske strax över.


Det var då det hände, det där oförutsedda som man inte kan göra något åt. En trottoarkant, lite löst grus, en sekunds ouppmärksamhet och pang ligger jag på magen i gruset. Jag svär högt, någon frågar hur det gick, jag hasplar ur mig "det är lugnt" utan att riktigt ha känt efter, en annan ropar "UPP IGEN, KÄMPA VIDARE". Jag studsar upp och springer vidare, undersöker snabbt mina händer, de har klarat sig, men jag känner att knäet bultar och gör fruktansvärt ont. Vågar inte titta ner, förväntar mig det värsta - ett stort blödande sår. Jag lugnar ner tempot lite och känner att det går bra att springa, knäet är lite svullet men förmodligen mest blåslaget. Jag bestämmer mig för att ta det lugnt fram till nästa vätskestation och stanna där och undersöka skadan, uppsöka sjukvårdare om det behövs.

När jag konstaterar att det inte är så farligt, hål i byxorna och ett stort skrubbsår blir jag lite förbannad, ska jag behöva missa mitt mål för en sådan skitsak? Orkar aldrig uppsöka sjukvårdare utan häller en mugg vatten över knäet för att skölja bort värsta gruset och springer vidare. Efter vad som känns som en evighet dyker Göta Älvbron upp. Jag pratar med mig själv "kom igen nu" "fram till skylten" "lite till" - det går bra, jag är fortfarande ganska stark. Men här är många av mina medlöpare trötta, uppgivna miner och tunga suckar runt omkring mig - jag bestämmer mig för att skänka bort lite av min energi...kom igen nu, nu kämpar vi på, snart vänder det nedåt! Jag får med mig ett par tjejer som börjar springa och tillslut får vi njuta av den sköna nedförsbacken.

Avenyn

Göteborgarnas stolthet, paradgatan - den absolut tyngsta och tråkigaste biten av varvet. Avenyn är plågsamt lång, det känns som att den aldrig tar slut och det är massor med publik men de bara står där och glor, jättetråkiga. Jag störs av trängsel och hur löpare tröttare än jag stör min rytm. Börjar återigen känna av värmen och drabbas av huvudvärk. Jag stannar till vid Götaplatsen, dricker, tar av mig kepsen och svalkar mig med den där lite äckliga svampen man får. Det är nu 4 kilometer kvar, 2 timmarsmålet är kört, 2.10 kanske? Eller vem bryr sig!


Vasastan

Jag kämpar vidare på trötta ben och med ett bultande huvud. Tar vätska en sista gång på Vasagatan innan banan svänger upp mot Övre Husargatan. Nu är benen rejält tunga och jag får tårar i ögonen av trötthet. Men långt där uppe skymtar Slottsskogen, jag kommer att klara det, det är i alla fall säkert. Jag har slutat titta på klockan, går en liten bit men peppar mig själv att börja springa ganska snart igen. Här någonstans blir jag omsprungen av Batman - bara på Göteborgsvarvet mina vänner :-). Jag ger mig själv tillåtelse att gå uppför sista cykelbron om det behövs, men det behövs inte. Nu springer jag, på ren tjurighet.


Tillbaka i Slottsskogen

Skylten "20 kilometer" är välkommen, nu är det nära bara lite till, en liten backe upp, sedan förbi stora publiken där maken, syster yster, syskonbarn och Lillkillen står och hejar på. Upploppet är kortare än jag kommer i håg från i fjol, men någon spurt var det inte tal om, nu vill jag bara komma i mål.

Den officiella sluttiden blir 2:13.07. En bra bit från mitt mål på under 2 men samtidigt, nästan 12 minuter bättre än förra året och detta trots vurpa och lite illamåendekänslor. Jag är trots allt nöjd med min insats, för att klara under 2 timmar tror jag att jag hade behövt lite mer träning den sista månaden och framförallt fler längre pass och kanske också lite mer tur :-) Jag ångrar inte att jag satte upp ett såpass kaxigt mål, det var en utmaning och jag tog den. Nu satsar jag igen...

...mot nya mål!



2 kommentarer:

Hinnagården sa...

Låter ändå som ett härligt Göteborgsvarv. Skönt att det gick bra med vurpan!
Det känns som om "alla" persat på årets varv, måste ha varit riktigt bra att springa!

Mia S sa...

Jodå, med lite perspektiv så var det rätt bra! :-)