Vad hände?

Jag, min klantskalle, har mer än en gång snubblat över stenar, grenar och annat när jag varit ute och sprungit. Vilket har resulterat i att jag inte har många par träningbyxor som inte är lagade på knäna. Jag brukar skylla på min astigmatism (ett synfel som ibland gör det svårt att bedöma avstånd) och att jag oftast springer utan glasögon. Nu vet jag inte vad jag ska skylla på - igår sprang jag nämligen med glasögon och snubblade REJÄLT!

Jag tror att jag kanske fick solen i ögonen för det var ingen liten gren jag ramlade på, den hade jag nog t o m sett utan glasögon. Det sa bara pang och så låg jag där! Lyckades smälla i båda knäna (naturligtvis hål på byxorna) och tog emot mig med höger hand. Till en början tänkte jag springa vidare - inget brutet, litet skrapsår på knäet överlver jag - men då kände jag handen dunka rejält. Jag vände om, sprang hem och la is på den ömmande handen!

Igår gjorde det rejält ont vad jag än gjorde, så jag avbokade dagens planerade spinningpass, idag är det lite bättre jag kan använda handen mer. En klassisk stukning förmodligen! Trist men inte mycket att göra åt! Jag satsar på att vara helt återställd till nästa veckas spinning. Som tur är kan jag ju springa i alla fall! Knäna är det ingen större fara med, lite skrapade och blåslagna bara!

Det värsta med gårdagens vurpa var att löpningen faktiskt gick bättre än på länge! :-( Men trots att jag vände fick jag i alla fall ihop 5 km, det får räknas som ok!