I måndags när jag och K sprang 8 kilometersspåret sprang vi på 55:08, en riktigt bra tid för att vara mig. Idag, när vi sprang samma slinga, sprang vi på 50:50. Helt otroligt! Mitt lilla ego-mål är visserligen att springa på under 50 och det nådde vi ju inte riktigt men så här nära har jag aldrig varit.
Det känns jättebra, särskillt med tanke på att jag från början kände mig rejält tung i benen och i sista uppförsbacken var jag helt slut. K däremot, som visst aldrig blir anfådd, babblade på hela vägen och peppade mig till att springa på. Det var bra! Jag behöver utmana mig ibland även om jag nog inte alltid kommer att pressa mig så här hårt!
Tack du lilla lockiga hare för att du drog mig i mål! :-)
Dags att sova nu, det tar på krafterna att slå personligt rekord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar